- Project Runeberg -  Märkligheter ur kärleks- och äktenskaslifvet i Sverige /
128

(1872) [MARC] Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

128

EN NUNNAS KÄRLEKSBREF. 128

skrifva dig till, allra käraste glädje! Likväl har du
mig tillsagt att jag aldrig skall tvifla om din trohet,
och hafver jag af dig sådant alla dagar funnit och är
beredd så länge jag lefver att hålla mig vid din
trohetsed, som du mig tillsade S:t Barbara afton. Om du
visste, allra käraste vän, huru jag sedan tänkt på dig,
och huru mitt hjerta har brunnit i mitt. bröst, skulle
du icke förundra dig, om jag är något blek och
vanskaplig, då du får se mig. När jag speglar mig i den
lilla spegeln, som du mig sände, tycker jag mig vara
likare ett beläte än en menniska. Du har, min bästa
fröjd, lagt dig djupt i mitt hjerta. Jag djerfves för
ingen utan dig allena bekänna att jag förmår illa ända
mitt Ave Maria eller läsa Pater Noster, utan du
kommer i hågen, ja i sjelfva messan kommer mig före ditt
täckeliga ansigte och vårt kärliga umgänge. Jag tycker
jag kan icke skrifta mig för någon menniska härom,
mer än Maria vår moder och Brita vår syster och
himmelens härska p.

Du vet väl att jag med fri vilja och uppsåt aldrig
till dessa reglor samtyckt: mina föräldrar hafva väl min
kropp i detta fängelset insatt, men hjertat kan icke så
snart från verlden återkallas. Jag är en menniska af
kött och blod: det qvinliga kärilet är svagt och
bräckligt, som S:t Paulus säger. Ibland alla verldsliga ting
tyckes mig intet så svårt gå tillsammans som att jag
med dig icke får lefva och dö. Du lärer väl komma
ihåg hvad jag sade, när jag första gången talte med dig
här i klostret, att mig hvarken godt eller ondt kunde
vederfaras för den bedröfvelse och hjertans pina, som
din frånvarelse hos mig förorsakat. Jag skildes dermed

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:36:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bpgkarlek/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free