- Project Runeberg -  Märkligheter ur kärleks- och äktenskaslifvet i Sverige /
129

(1872) [MARC] Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EN NUNNAS KÄRLEKSBREF.

129

ifrån dig, och må du vara viss deruppå, att om min
Gud i himmelrike tager dig, medan jag är i lifvet, af
denna usla verlden, skall jag likväl hålla det jag dig
hafver en gång lofvat och tillsagt, nämligen att bära
en begängelse i mitt arma bedröfvade hjerta för din
själ evärdeliga till mina dödsdagar. Men dör jag först,
så beder du Gud för min fattiga själ att vi må då i
himmelen råkas tillsammans. Allra käraste hjerta! Det
tal, som du förde, då du såg mig först i denna
bonaden, må väl sönderspränga mitt hjerta och bröst. Jag
vill intet annat hoppas än att du påminner dig de ord,
jag samma gång sade, då jag afdrog mina grå och
svarta kläder och sörjde det myckna goda jag miste,
när jag miste dig och ditt ljufliga umgänge: Under
dessa hvita kläder ligger förborgadt ett af sorg
svart-nadt hjerta, fullt med bedröfvelse, tilldess det i svarta
mullen nedlägges. Men så ofta jag tänker på dig, allra
käraste hjertans glädje, får jag en innerlig hugsvalelse,
menar mig (ehuru i detta fängelset) vara hos dig i din
famn och i lunden, der du lekte för mig på harpan.
Det hafver jag sedan med många tårar och suckar
betänkt och de kärliga sånger, som du sjöng — mins du
hvad du sjöng?

"Fågeln sjunger så ljufligt i skogen,
men sitter så bedröfvad i buren!"

Det är nu skedt som du sade. Jag må nu kallas en
fattig fågel i buren, som förr var en lustig fågel i
skogen. Min hjertans vän! Oansedt det var icke länge
sedan, tyckes mig den tiden vara fast lång, och vill jag
af hjertat gerna utstå den pinliga döden, om jag
allenast en gång till finge åtnjuta en sådan hugnad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:36:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bpgkarlek/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free