Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
politiska. sällskaper.
139
partiets förespråkerska, grefvinnan De la Gardie,
tvistade en gång med ett par för freden talande herrar
och förifrade sig derunder ända derhän, att hon
slutligen utbrast: "I ären några riktiga nattmössor!"
hvarvid en ung, krigslysten officer jubilerande tillade: "men
vi äro hattar". Infallet vann beröm och eftersägare,
och namnen likaså, emedan de angåfvo partiernas
syften, visserligen ensidigt, dock på ett sätt, som talade
till inbillningskraften. Krigspartiet iakttog gerna ett så
gynnande tillfälle att på sina motståndare få kasta det
spe, det åtlöje, som en gycklande sinnesstämning kunde
fästa vid nattmössan, hvilken påminte om ålderdom,
svaghet och sömn. Lika välkommet var att till eget
kännetecken och namn få taga hatten, sinnebilden af
frihet, sjelfständighet och mod. Herrarne af detta parti
började derföre att åt liktänkande fruntimmer skänka
åtskilliga prydnader och band, bildade eller hopsatta
till utseende af hattar, likaså att i sina snusdosor hafva
dukater, vikna i samma form, och tillika att genom
bandrosor på sina hattar fästa uppmärksamheten på
dessa och på sig sjelfva. I hvarjehanda smädeverser
kallades Mössorna än skrymtande lufvor, än sorgehu/vor
öfver den svenska friheten o. s. v. Andra partiet
hämnades genom andra smädedikter och andra smädenamn.
I synnerhet började man att efter de olagliga
uppträdena 1738 belägga Hattarne, krigspartiets medlemmar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
