Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 Bender.
Under det lugna lif, som nu fördes, lade konungen något
på hullet, och det solbrända ansigtet antog hvitare färg. Han
tycktes för öfrigt ständigt vara vid godt lynne och älska
putslustiga uppträden och berättelser.
Medel till bestridande af sina utgifter erhöll han på
hvarjehanda sätt. Det berättas väl, att czaren hade vid Pultava
ta-<rit den från Sachsen medförda krigskassan, stigande ända till
6 millioner riksdaler. En betydlig del tyckes dock hafva
blifvit räddad och satt Carl i stånd att utöfva sin omtalade stora
frikostighet. Mazeppa lemnade vid sin död 160,000 dukater.
Deraf skall Carl hafva behållit 40.000. Dessutom fick han,
som sagdt är, af sultanen 500 rdr dagligen, och sedermera
särskildt 10,000 dukater. Han säges ock hafva af samma
sultan under loppet af 1710 lånat stora summor samt af
holsteinska hofvet 100,000 rdr. Äfven af Frankrike tyckes han hafva
bekommit penningar; allt detta under loppet af åren 1709 och
1710. En stor del af dessa dryga summor användes till mutor
och underhandlingar i Konstantinopel; det öfriga utdelades af
konungen och hans lika frikostiga skattmästare Grothusen.
Bland Carls omgifning i Bender var äfven Anders
Lager-crona, en tid en af Carls förnämsta gunstlingar, men som
begagnade sin ställning till att förtala och nedsvärta sina
medbröder. I Bender började dock hans anseende sjunka, och hela
gunstlingsskapet tog snart en ända med förskräckelse. En dag
i Oktober angrep han nämligen inför konungen med hårda
beskyllningar den allt mer framträdande gunstlingen Grothusen.
Carls vrede upplågade härvid häftigare än man någonsin sett.
Med blossande ansigte grep han till eldgaffeln; men kastade
den genast bort igen och sade: 11 Jag borde slå af er benen.
Men lagen eder bort och visen eder aldrig mer för mina ögon."
Dagen derpå föll Lagercrona till konungens fötter och bad om
nåd; men Carl svarade: "Nej! det är en gång sagdt ocli skall
blifva dervid." Genom hofpredikanten Aurivillius anmälde då
Lagercrona, att han önskade före afresan gå till nattvarden;
men att han vid denna försoningsmåltid ej ville hafva någon
ovän qvar, och att lian derföre genom Auriwillius bad om
konungens förlåtelse. Carl svarade: "Det är bara ett påhitt för
att få komma tillbaka; men det blir icke af. Har han ej
något annat som tynger på samvetet, så kan han gerna för min
onåds skull ga till nattvarden; ty som konung kan jag rätt
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
