Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergen. 31
med hvilka de satte öfver floden och efter några dagar infunno
sig återigen bland soldaterna.
Vid öfvergången af nämnda vattendrag ådagalade prins
Max, den s. k. lilla prinsen, ett prof på sin tillgifvenhet för
konungen. De hade, i sällskap med åtskilliga herrar, ridit
utefter floden för att kunskapa. Några kossacker började från
motsatta sidans buskar skjuta efter de ridande. Carl, enligt
sin vana, stannade qvar i kulregnet och kunde ej förmås att
derifrån aflägsna sig. Prins Max medtog då ett par officerare
och red tjugo steg närmare åbrädden, för att leda faran och
kulorna från konungen och på sig. Det lyckades. Just som
prinsen nalkades stranden, smällde från andra sidan trenne
skott, hvarvid en kula gick in i prinsens venstra veklif och ut
på andra sidan vid höftbenet. För att icke visa kossackerna
att deras skott träffat, höll sig prinsen fast i sadeln och sade
blott till sina följeslagare: "Mina herrar! jag har fått min del11,
och red derpå tillbaka. Bestörtningen och sorgen blefvo
allmänna och stora. Men snart befans att kulan, underligt nog,
icke skadat någon ädlare del, fast hon gått tvärt igenom
kroppen. Prinsens unga och rena blod och konungens ömma och
personliga omsorg verkade. Snart såg man lilla prinsen frisk
och munter åter rida fram och tillbaka genom lederna.
Bergen. Svenska konungen Magnus Smek, hvilken 1363
blef afsatt från regeringen i Sverige och sedan intill sin död
regerade jemte sin son i Norge, led cl. 1 Dec. 1374
skeppsbrott vid Ljungholmen icke långt ifrån Bergen, hvarvid
konungen sprang i sjön, men upptogs med lifvet på land, der han
dock snart drog det sista andedraget.
Sedan domkapitlet i Upsala år 1433 till erkebiskop valt
Olavus Laurentii, men detta val icke behagat konung Erik XIII
af Pomern, förordnade han till erkebiskop i Upsala biskopen i
Bergen Arnold Clementis; men som domkapitlet icke ville
emottaga honom, bröt han sig in i erkebiskopsgården, samt slöt
efter ett halft års förlopp genom en smärtfull död sitt lif på
Arnö biskopsgård i April 1434. Straxt derefter förordnade
åter konungen prosten i Bergen, Torlacus, till erkebiskop,
befallande kapitelmännen, att de skulle emottaga honom såsom
sådan; men som dalallmogens uppresning under Engelbrekt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
