Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Boitzenburg. 41
erhålla något svar och fann föga angenämt att förlänga en
monolog på tvåmanna hancl, tog han det goda partiet att
aflägsna sig, för att fortsätta sitt muntra samtal med Armfelt,
Mörner och de andra, som följt honom in i konungens salong.
Han besvärade sig på intet sätt, utan skämtade med dessa
herrar på samma vis, som nyss vid tullen.
Konungen rynkade ögonbrynen, och blef röd i ansigtet.
Ändtligen befallde han kammarherren underrätta hertigen att
bordet var serveradt, samt att han borde taga plats vid H.
Maj:ts sida. I detsamma stötte konungen i golfvet med sin
käpp och gick ensam ut i matsalen, dit hertigen följde honom.
Ingenting kunde vara mera komiskt, än åsynen af dessa
begge personer bredvid hvarandra! Den ene mörk i ansigtet,
tystlåten, i sitt inre retad eller sårad; den andre leende,
språksam, samt obesväradt tilltalande dem som voro i hans smak.
De som kände konungens utomordentliga retlighet och sågo,
hur blodet steg upp i ansigtet på honom, fruktade att han
kunde låta förleda sig till något utbrott. Otvifvelaktigt
hängaf han sig åt de besynnerligaste reflexioner, och sannolikt
tillbahölls hans dåliga lynne endast af den omständigheten,
att hertigen någon tid varit bestämd att blifva hans svärfar
ocli att lian varit förlofvad med hans dotter. För att lugna
sig, drack han endast vatten, som han blandade med litet vin.
I allmänhet dracks det föga vid hans bord, hvarföre, då
hertigen vände sig till Armfelt och frågade honom med
munterhet: "men få vi då ingen champagneT detta gjorde den verkan
på konungen, att hans tålamod tog slut. Ännu medhann dock
Armfelt att göra ett tecken, hvarpå denna hertigens
älsklingsdryck genast serverades; men knappt hade vinets ånga börjat
att sätta alla glädjens strängar i rörelse, förrän konungen
omöjligen längre kunde lägga band på sig, och innan man
ännu serverat deserten, reste lian sig från bordet och bröt
denna glada måltid, hvarunder hertigen ej syntes erinra sig
att han var gäst hos en konung.
En annan förströelse, som några dagar bidrog att skingra
ledsnaden i Boitzenburg, bereddes genom den då på höjden af
sitt rykte stående doktor Galls ditkomst. Man tror att det
var Armfelt, som förmådde honom att der infinna sig, och
konungen, som hade en särskild förkärlek för allt som var
besynnerligt och mystiskt, mottog honom ganska väl. Gall var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
