Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 Braunsberg.
Braunsberg* en stad i närheten af Frische Haff, 10 mil
öster om Danzig, hade en tid ett jesuiterkollegium, nästan enkom
anlagdt för svenska ynglingars räkning, som sändes hit för
att uppfostras i katolska läran och sedan till Sverige
åter-skickas med uppmaning att söka göra allt för denna läras
återinförande derstädes. Jesuiterna gjorde sig i detta hänseende
mycket besvär, men förfelade det oaktadt sitt mål. Bland hit
utskickade ynglingar var äfven den qvicke Joh. Messenius.
En berättelse förmäler ock, att Johan III låtit till denna
trakt utföra Erik XIV:s son, Gustaf, samt utsätta honom i en
skog, der han emellertid skall ha anträffats af tvenne munkar
från Braunsberg, som upptogo och uppfostrade honom.
Stället eröfrades tillika med många andra städer och orter
under sommaren 1626 af Gustaf II Adolf. Jesuiternas dyrbara
boksamling blef härvid bland annat tagen och sänd till Upsala.
Braunschweig, hufvudstad i hertigdömet Braunschweig,
var mot slutet af Carl XII:s regering samlingsorten för en
freds-kongress, som tyska kejsaren utlyst i ändamål att få
stridigheterna mellan de nordiska furstarne bilagda. Carl ville
dock icke ditsända något ombud, förebärande såsom orsak,
att han icke, såsom kejsaren fordrade, kunde kalla honom
konung af Spanien, enär Ludvig XIV:s sonson nu sutte på
spanska tronen; vidare, att han hyste ovilja mot gemensam
fredsunderhandling, fruktande att kejsaren skulle tillvälla sig
någon öfvermakt såsom skiljedomare, samt gjorde anspråk på att
i förväg återfå sina förlorade besittningar. För den goda
sakens skull gick kejsaren slutligen så långt, att i en höflig
skrifvelse bedja Carl skicka ombud till Braunschweig. Men
Carl ville för titelns skull ännu icke afgifva något svar. Man
föreställde honom, att sjelfva konungen i Frankrike numera
hade, efter sluten fred, bifallit kejsarens nämnda fordran; men
fåfängt! Kejsaren tog då ännu ett försoningssteg och begärde
denna titel icke såsom en rättighet, utan såsom ett
vänskapstecken. Nu svarade Carl höfligt och med tacksägelser för
visad välvilja. Så blef brefvexlingen återställd, och Gustaf
Cronhielm utnämndes till svenskt ombud i Braunschweig, men kom
ingen gång till ort och ställe. Carl tyckte orätt vara, att
kejsaren, honom oåtspord, bestämt mötesplats för
fredsunderhandlingen. Han fordrade alltså, att den skulle förläggas till Dan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
