Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Danzig.
115
het och förtroende. Under den städse vanmäktiga polska
styrelsen var staden nästan oberoende; men fick genom det
vänskapliga förhållandet till nämnde land orubbadt njuta
ledningen af all dess handel. I Sverige deremot hade nu under 50
års tid varit en kraftfull och ordnande regering, hvilken med
stark hand tvingade hvarje enskild att uppoffra sig för det
helas eller för hvad man ansåg vara clet helas välfärd. Så
hade man äfven genom tull-lagarne sökt åt det allmänna skaffa
så stor del som möjligt af köpmannens enskilda vinst. I dessa
omständigheter ligger förklaringen öfver Danzigs fortfarande
benägenhet för Sveriges vänskap, men obenägenhet för Sveriges
öfvervälde; och det var derföre som samma stad med så
mycken klokhet, mod och sjelfuppoffring försvarade sig mot Gustaf II
Adolfs både underhandlingar och svärd.
Oaktadt detta afskräckande exempel, beslöt dock Carl X
Gustaf 1655 att våga ett nytt försök. Redan före krigets
utbrott lät han genom sitt dervarande sändebud Johan Kock
föreställa Danziger-rådet, "huru lifligt Carl Gustaf önskade
stadens bästa, och huru ban i förestående krig icke ville tillfoga
den någon skada, så framt stadsboarne å sin sida blefve stilla
och icke understödde Polen". Rådet svarade undvikande och
med yttrad förhoppning, att freden kunde bibehållas. Då fick
Kock göra ännu ett steg ocli föreslå, att Danzig borde gifva
sig under svenska kronans beskydd. Åtskillig deraf väntad
lycka förespeglades. Till exempel: "Danzigs handel skulle
utvidgas och lättas; dess protestantiska trosfrihet bättre skyddas;
dess invånare få vägen öppen till de högsta äreställena inom
svenska staten; hvarförutan konungen lofvade att åt staden
skänka några i grannskapet belägna andeliga gods", o. s. v.
Dessa lockelser verkade ingenting, och rådet höll sig troget
till Polen. Man ämnade då uppegga det lägre folkets vanliga
afund och ovilja emot styrelsen; och man hoppades framgång
deri, emedan för närvarande just en sådan spänning förefans,
och de tyska Danziger-borgarenas vanliga ovilja mot polackarne
blifvit för tillfället än mera uppretad genom några polska
truppers omenskliga framfart i trakterna utanför staden. Men detta
oaktadt misslyckades försöket. Stadens presterskap började
att i sina predikningar ideligen varna för svenskarnes
herrsk-lystnad och förtryck. Denna sinnesstämning stärktes af
Sveriges eget uppförande. Just nu hade nämligen kriget utbrutit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
