Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Freystädtlein.
169
återstående färden. Gustaf Adolf gaf Taupadel i uppdrag att
öfverraska ocli bortföra eller åtminstone uppbränna detsamma;
lian fick rättighet att till företaget utvälja hvilka trupper, ban
sjelf önskade. I spetsen for sitt eget och tvenne andra
regementen, skyndade Taupadel till bestämd ort. Han ankom
under nattens mörker, borttog i hemlighet den yttre vakten,
sprängde porten och rusade in i staden, hvarest den yrvakna
besättningen blef nedhuggen eller förjagad. Nu uppsökte ban
allt, livad som i hast kunde medföras, och dref på sådant sätt
tillhopa 900 boskapskreatur ocli 300 hästar. Dessutom funnos
tusen vagnar, lastade med bröd. Af brist på dragare ocli
särdeles »på tid, måste dessa qvarlemnas; men staden antändes
och uppgick jemte det stora förrådet uti rök.–Wallenstein,
orolig öfver den betydliga föran, sände till hennes ytterligare
skyddande en ansenlig styrka både till häst och fot under
anförande af Sparre. Denne lade sig i försåt vid byn Burgthan
för att passa på, derest några åt detta håll ströfvande svenskar
skulle visa sig. Gustaf Adolf å sin sida, likaledes orolig för
utgången af Taupadels företag, ryckte ut i egen person med
ett temligt antal trupper. Helt oförmodadt stötte han på
Sparren. Konungen, ehuru underlägsen, anföll häftigt, och
lyckades att inom kort drifva kejserliga rytteriet på flykten; men
fotfolket, till största delen irländare under Gordon och Lesly,
drog sig tillbaka uti en kärraktig skog, hvarest det gjorde ett
förtvifladt motstånd. Konungen sjelf angrep det, och under
den häftiga striden föllo två eller tre hofsvenner vid lians sida.
På slutet nödgades irländarne vika. En stor del af dem blef
tagen till fånga, deribland sjelfva deras öfverstar, äfvensom
Terzky, Wallensteins svåger, och till och med Sparren sjelf.
Denne hade redan en gång förut viel Frankfurt an der Oder fallit
i konungens händer. Då ban framfördes, utropade derföre
Gustaf Adolf: "Min kära Sparre! Jag ser att ni håller rätt
mycket utaf mig, efter ni icke kan umbära mitt sällskap." —
Lesly och Gordon blefvo utan lösen återsända till Wallenstein,
dels för att gälda hans förut visade artighet, dels som belöning
för deras eget visade mod. Sparre ocli Terzky måste deremot
följa konungen, som i sällskap med den rikt belastade
Taupadel återvände till svenska lägret. Belöningar utdelades åt alla,
som utmärkt sig. Befälet fick större och mindre
skådepenningar, präglade med konungens bröstbild, och hvarje soldat en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
