Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frische Half.
171
Frische HB a ff. Följande märkliga tilldragelse härstädes
med fältmarskalken Erik Dahlberg, berättar Fryxell: "Under
polska fälttåget genomgick Dahlberg ett temligen ovanligt
äfventyr. Det var hösten 1656. Han liade blifvit anstucken af
pesten och insjuknade d. 9 Oktober under en ridt till Elbingen.
I feberyrsel tog lian vägen inåt en skog, och red der under ett
och ett halft dygn fram och tillbaka, nästan utan medvetande,
sofvande än i sadeln, än på marken; och när han äfven i detta
sista fall snart af feberdrömmarne väcktes, var ban så matt, att
han endast krypande förmådde komma till sin häst. Det sediga
djuret sprang likväl ingen gång undan, utan lät sig villigt
tagas. Så kom Dahlberg slutligen fram till en krog, belägen
vid stranden af Frische Haff. Krögaren såg, att det var en
svensk officer, trodde honom drucken och lade honom derföre
på en af bänkarne. Kort derefter inträdde en från hafvet
återkommande fiskare, hvilken satte sig ned och började klaga
öfver den hårda fattigdom, som tryckte honom samt hans
olyckliga hustru och barn. Dahlbergs medlidande rördes; han reste
sig upp, lät på sin bekostnad gifva mannen god förplägning
och räckte honom slutligen en rik allmosa. Efter många och
hjertliga tacksägelser aflägsnade sig fiskaren. Dahlberg låg
qvar under ständigt ökad feber. Snart förstod krögaren att
det var pesten. Derföre, och då folket af fruktan började sky
huset, bar han den nu mera sanslöse främlingen ned till
hafsstranden och lade honom der under några pilar; bädden var en
halmkärfve, täcket Dahlbergs egen kappa. Händelsevis kom
den fattige fiskaren dagen derpå och fick veta förhållandet.
Han bannade krögaren för dess omensklighet och skrämde
honom för svenskarnes hämnd. Derpå bar han Dahlberg ned i
sin båt, öfvertäckte den med seglet, rodde ut i vattnet och
fästade farkosten inuti den tjockaste strandvassen, der den af
ingen kunde ses. I en stund af halfsansning gaf Dahlberg
honom sina penningar och dyrbarheter, och bad att blifva
begrafven under en reslig, vid stranden stående ek. Fiskaren
tog emot penningarne ocli köpte för desamma, livad som kunde
behöfvas. Han bodde i Elbingen, tre mil derifrån; men ledd
af medlidande och from tacksamhet, kom lian likväl esomoftast
att besöka sin olyckliga välgörare. En gång trodde ban så
säkert denne vara död, att ban på fem dygn icko gick dit,
utan lät i dess ställe förfärdiga Dahlbergs likkista. På detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
