Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gallen, S:t.
175
Han hade stor, något tjock, i öfrigt välbildad näsa, stora
utstående läppar, af hvilka den öfre betäcktes af en kort
mustasch utaf ungefär samma färg som håret. Hans blick var
stel och tom, lians rörelser styfva och afmätta, hufvudet något
framåt lutadt och halsduken tätt sluten intill halsen. Hela
bystens ställning och ansigtsformerna föreföllo mig bekanta:
det tycktes mig i ögonblicket som om jag hemma i Sverige
förut sett, om ej en person, åtminstone ett porträtt, en bild,
som hade någon likhet med denna figur; men då det så ofta
i Tyskland händt mig att påträffa utseenden, som se så riktigt
svenska och väl bekanta ut, fästade jag mig ej vidare härvid,
ja, den der likheten mecl någon eller något jag förut sett
klarnade icke ens för mig till fullt medvetande, förrän jag redan
aflägsnat mig. Jag fann nämligen straxt att jag besvärade
honom och framkastade derför några ursäkter för det jag stört
honom, hvilka kallt, men höfligt besvarades, hvarefter jag
skyndade ut. Knappt hade jag igenlåst dörren efter mig, förrän
de sorgliga ackorderna åter började och ljödo efter mig ända
ut på gatan. Jag glömde snart mannen, hvars grofva gråa röck
och föga eleganta skick likväl — jag mins att jag gjorde denna
anmärkning — stodo i en påtaglig strid mecl den rena tyska,
på hvilken han besvarade mina ursäkter, och som var så
fullkomligt olik den fula scliweizer-dialekten.
"Efter ett par timmar återkom jag. På vägen upp till mitt
rum ljödo åter samma klavértoner emot mig; men nu voro de
förändrade till en munter vals, och svängningen af dansande
par förnams tydligen. Hvad månde, tänkte jag, detta vara för
en improviserad bal? Nyfiken inträdde jag och såg nu den
ena af värdens döttrar sitta vid klavéret, under det den andra
rätt tappert sväfvade omkring — med samme man, som så nyss
förut spelat cle melankoliska ackorderna ocli nu tycktes vara vid
ett förträffligt lynne. Dansen afbröts väl genom mitt inträde;
men då jag visade mig benägen för att aftåga, för att icke
störa, kom 60-åringen emot mig, bad mig icke låta mig
bekomma och pratade en hop muntra, ehuru skäligen triviala
saker. Jag tackade, men förfogade mig dock min väg. I
förstugan mötte jag en kypare; och då den spelande ocli
dansande mannen, genom den hastiga förändringen i sitt sätt att
vara, naturligtvis hos mig väckt en uppmärksamhet, som hans
väsen eljest ingalunda kunnat göra, sade jag åt kyparen: "Es
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
