Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170 Gallen, S:t.
ton hade den ena af flickorna narrat honom att valsa med sig
nå^ra hvarf, under det systern spelade. Nu blef det den
andras tur. men "öfversten* var trött. 11 Der Herr da kann wolil
auch tanzen !" sade han och satte sig till klaveret. Hade jag
ock aldrig förr valsat, så måste jag det väl nu. Lyckligtvis
för min moatjé var det ej första gången. Men den första var
det visserligen som jag dervid ej hade en tanke för moatjén,
utan blott för den spelande. Jag, valsande efter Gustaf Adolfs
musik!!! Hvem bland mina läsare eller läsarinnnor har väl
ur sina mer eller mindre rika dansminnen något dylikt att
anföra!
"Hvar och en af dessa fyra dagar, ja nästan hvarje timme
af dem, lemnade mig likartade tillfällen till, sammanställningar
och betraktelser af samma djupt innehållsrika, minnesvärda art.
En afton t. ex. hade jag hört honom lemna sitt rum ocli i
mörkret trefva utför, trappan. Jag tog mitt ljus ocli följde
honom. I förstugan nedanför fann jag honom sysselsatt att vid
en högt på väggen sittande lampett tända sitt enda talgljus;
han hade dervid tagit ljuset ur lampetten och betedde sig
särdeles ovulet, såsom det i allmänhet hände honom äfven i de
enklaste hvardagsbestyr.. Talgen droppade ned öfver lians
fingrar, utan atø det tycktes besvära honom. Det är dock
-tänkte jag vid mig sjelf — samma kungliga hand, soin redan
i vaggan, jemlikt högtidligen utfärdadt ceremoniél,. af de hvar
efter annan framträdande talàrbeklädda riksråden i
underdånighet kystes; då var den höljd af siden och brabantska spetsar,
och serafimerbandet krökte sina vattrade vågor öfver Carl XII:s
förgyllda ekvagga, hvari den lille medvetslöst stirrade på de
bugande brokiga gestalterna — och nu: den grofva, luggslitna
klädesärmen mottager sin andel af det flottiga, stinkande
dopet, och egaren blickar på detta ungefär lika medvetslöst! I
stället för Sveriges konungasalar en smutsig förstuga på ett
eländigt värdshus! Svenska kronans stordignitärer äro
försvunna: vid hans sida står en enda svensk, men som ej ens
vågar vara detta inför sin fordne konung!
"Den blossande häftighet, som i yngre åren lärer utmärkt
Gustaf Adolf, hade på de sista tiderna nästan försvunnit,
förmodligen i samma mån som hans själskrafter i gemen förlorat
af sin spänstighet.. Var han nu missnöjd eller förtretad, så
kunde väl ett par häftiga ord undfalla honom, men följdes af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
