Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22ß Inspruch.
den romerska påfven, Kristi ståthållare på jorden, samt en
orubblig tro på allt hvad katolska församlingen och i
synnerhet tridentinska kyrkomötet antagit. "Denna11, så slutade hon,
"denna sanna katolska tro, utan hvilken ingen kan blifva salig,
och hvilken jag i dag frivilligt bekänner och fullkomligen tror,
densamma skall jag ock med Guds hjelp till min sista
andedrägt ståndaktigt och^orubbadt behålla, bekänna och, hvar jag
det kan, befordra. Detta är, hvad jag, Kristina, lofvar och
svär, så sant mig hjelpe Gud och hans heliga evangelium.11
Kristina hade under bela högtidligheten icke visat ringaste
tecken till rörelse eller förlägenhet. Äfven nämnda bekännelse
uppläste hon med stark och stadig stämma och gjorde
dessutom vid hvarje punkt ett litet uppehåll, hvarvid hon lyftade
hufvudet och såg legaten rakt och djerft i ansigtet. Sedan
bekännelsen var slut, aftäckte Holstenius hufvudet, reste sig
och läste några böner. Derpå satte ban sig åter, betäckte
hufvudet och meddelade Kristina förlåtelse för alla synder och
villfarelser samt upptog henne i katolska församlingens
gemenskap. Nu följde välsignelsen, hvarefter drottningen med de
öfriga återvände till sina platser, och afsjöngo psalmen: "Hela
verlden fröjdes Herran". Sedan höll hertigens hofpredikant,
Staudacher, en predikan med följande ingångsspråk ur 45:te
psalmen ll:te versen: "Hör dotter, se uppå och böj din öron;
förgät ditt folk och din faders hus!" Sedan àfsjöngs Te Deum,
hvarefter tåget återvände från kyrkan. Om qvällen uppfördes
skådespel på slottet. Kristina skall’ hafva yttrat: "Mina
herrar! Det är billigt, att ni låter uppföra åt mig ett skådespel,
sedan jag åt eder uppfört ett narrspel."
Den namnkunnige österrikiska fältherren Wallenstein, som
i sin ungdom blifvit anställd såsom page hos markgrefven von
Burgau, hade en gång under sitt vistande på Inspruchs slott,
sittande uti ett öppet fönster af tredje våningen, der insomnat.
Oroad af en plågsam dröm, kastade ban sig i sömnen fram och
tillbaka, och föll slutligen ut genom fönstret. Oaktadt det
förfärliga fallet, led han alldeles ingen skada, och det ovanliga i
händelsen väckte honom snart till allvarsamma, stundom
svärmande tankar. Han började tro sig hafva blifvit af en
gudomlig hand räddad till högre öden, och en förändring föregick i
hela hans väsende. Den förra, vilda och obändiga anden
stannade väl qvar, men tyst och sluten inom sig sjelf, försänkt i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
