Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Leipzig.
289
till svenska hären utbetala 11,000 rdr i månaden. Detta
stillestånd blef sedermera förlängdt till krigets slut.
Torstensson förordnade 1642 den tappre Axel Lillie till
guvernör i Leipzig, men denne lemnade egenmäktigt staden.
År 1648 i Februari månad utnämnde drottning Kristina
grefve Magnus Gabriel De la Gardie till general-guvernör i
Leipzig, med en lön af 10,000 rdr samt lika mycket i sportler.
På Leipzigs slätter stod den blodiga striden emellan de
allierades härar och Napoleon I, en af de minnesrikaste och
mest afgörande, historien vet att omtala. Den varade under
fyra dagar, eller d. 16, 18, 19 och 20 Okt. 1813, och slutade
med Leipzigs intagande, hvarvid nordarméen under kronprinsen
Carl Johans befäl främst inträngde i staden, hvarom allt se
vidare artikeln Breitenfeld. — Efter att hafva sammanträffat
med kejsarne af Ryssland och Österrike samt konungen af
Preussen, hvarvid artighetsbetygelser vexlades de höga
personerna emellan, följde kronprinsen af Sverige kejsar Alexander
till dess högqvarter. Uti hans rum derstädes var allt i följd
af dagens oreda i temligen utblottadt tillstånd, hvadan
Alexander skämtsamt yttrade, "det är nu tre dagar jag ej förtärt
annat än ost och groft bröd", och då prinsen försäkrade, att
ban knappt varit bättre lottad, återtog kejsaren, som ogerna
försummade något tillfälle att säga en artighet: "Men Eders
Höghet har framför oss haft äran att vara den förste, som
intågat i Leipzig: det är derföre rättvist, att ni i morgon består
oss middag." Vi behöfva icke anföra prinsens svar på dessa
artigheter, lika litet som vi behöfva tillägga, att ban gjorde
sig all möda att blifva i tillfälle värdigt emottaga sin höga
gäst. Uti det derpå följande samtalet emellan kejsaren och
kronprinsen framkastade den förre ett förslag om
nödvändigheten af ett infall i Frankrike. "Vi måste begagna oss af
de fördelar, vårt läge erbjuder oss", sade ban, "samt framtränga
till botten af denna fruktansvärda håla, hvari tigern rufvar,
och ge honom dödshugget." — Efter att vidare hafva skildrat
tillståndet i Frankrike, samt sinnesstämningen såväl derstädes
som inom arméen, huru längtan efter freden var allmän och
att ingen sådan vore att hoppas af Napoleon, framkastade ban
för kronprinsen fina vinkar derom, att Frankrikes krona kunde
lätt nog blifva hans belöning. Kejsarens samtal var för öfrigt
Sv. Minnen. 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
