Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Marseille.
339
d. 22 Maj fullmakt att vara vice-konsul i Alger, dit han ock
begaf sig och der ban vistades till 1802, då ban återflyttade
till fäderneslandet, der han dog omkring år 1831. Hans
hemsända anteckningar kommo genom hvarjehanda omvägar först
om hösten 1806 honom till banda, hvarigenom hans
"Ytterligare Bref om Marocco" hade till en del förlorat nyhetens
behag. — Svenska general-konsulatet i de maroccanska städerna
förestås sedan 1869 af belgiska- general-konsuln.
Marseille. Under den franska revolutionens oroliga tider
i slutet af förra århundradet, då sinnena jäste emot både
konungamakt och adelsvälde, hände det en gång att en markis
(d. v. s. en förnämare grefve) kom i ordvexling med en
borgare. Folket, som hörde på tvisten, blandade sig deri och gaf
markisen orätt. Småningom utvecklade sig tvisten till ett
upplopp, hvarunder markisen kom i fara att mördas af den
ursinniga mängden. Men ban var vid den tiden öfverste för det
regemente, der Carl Johan tjente. (Carl Johan hette då Johan
Baptist Julius Bernadotte, och var högsta underofficern vid
regementet.) Han tog markisens försvar emot den ilskna hopen,
drog sin sabel och höll undan den, så att markisen undkom,
men också genast begaf sig från staden, der detta förefallit
(Marseille i södra Frankrike) och for till hufvudstaden Paris,
der ban uppvaktade konungen (Ludvig XVI). Båda ville att
Bernadotte skulle belönas, men en befordran mötte hinder i
dittills varande plägsed, att ingen fick bli officer utan att vara
adelsman. Men kungen beslöt göra ett undantag, och
Bernadotte blef befordrad till löjtnant — således då för tiden den
enda ofrälse officern i hela fransyska arméen. Också ansåg
den nyutnämnde att en stor lycka dermed vederfors honom,
hvilket man väl kan förstå, när han aldrig kunnat tro att den
inrotade sedvänjan just endast för honom skulle bli satt å sido.
Också har han sedermera sagt till sin kammartjenare, som liade
hans första officersepåletter förvarade i sin gömma, "att de
varit honom långsammare och svårare att förvärfva än sedermera
marskalksstafven".
Det dröjde icke länge derefter förrän ban blef kapten, och
såsom sådan blef med ett regemente kommenderad ut i kriget
emot österrikarne, som stodo vid gränsen. Men på vägen dit
föreföll ett uppträde af mycket betänklig art, och som blef en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
