Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388
Norge.
Det skedde, om man får tro sagan, sedan Ingiald Illrådas son
Olof, efter sin faders död, flyende funnit en tillflykt i
"Wermlands skogar. Norge blef ett land, dit svenska furstar togo
sin tillflykt under de strider, hvilka söndrade Sverige under
medeltiden. Så flydde konung Knuts son, prins Erik, till Norge,
och återkom derifrån, för att eröfra sina fäders tron. Likaså
deltog Norge, under Folkunga-ätten, såsom medlare i
konungahusets strider. Slutligen, sedan konung Magnus Ladulås’ slägt
blifvit förödd genom brödrahat, ledde dessa förbindelser till
Sveriges och Norges förening under samma konung. Det skedde,
då konungen i Norge aflidit utan söner, och hans dotterson
Magnus, hvars fader var den svenska hertig Erik, erkändes för
konung i Norge. Samma prins Magnus hyllades äfven i
Sverige efter sin faders mord, och sin farbroders, konung Birger,
afsättning år 1319. Föreningen räckte likväl endast, under
denna konungs regering. Den upphörde, då ban af de store i
landet förmåddes att dela makten med sina söner, Erik och
Håkan. Den förre blef konung i Sverige, den sednare i Norge.
Håkan intog väl sedermera äfven Sveriges tron, men blott för
en kort tid. Förjagad derifrån, behöll han Norge allena. Det
var drottning Margareta förbehållet, att genom Kalmar-unionen
1397 ännu en gång förena de båda länderna, och derjemte
Danmark. Under Kalmar-unionen var Norge närmare förbundet
med Danmark, än med Sverige. Den svenska konungen Carl
Knutsson valdes väl’ till konung äfven i Norge, men förlorade»
inom kort detta land, hvilket i allmänhet följde Danmarks öde
under dess unions-konungar. Det förblef äfven förenadt med
Danmark, efter unionens upplösning, under Gustaf Wasas tid,
och utgjorde sedermera i sjelfva verket en dansk provins, som
delade Danmarks öden, dess fred och krig. Under Erik XIV:s
regering fördes Sveriges och Danmarks krig till någon del i
det till Norge hörande Bohuslän. I följande århundradet
förlorade Norge, genom Sveriges öfverlägsenhet, Jemtland,
Herjeådalen och Bohuslän. Under Sveriges och Danmarks krig
deltog Norge i striden såsom en del af Danmark, dels med infall
i Sveriges gränslandskaper, dels fick det uppbära svenskarnes
angrepp. Konung Carl XII:s död vid Fredrikshall inträffade
under ett sådant anfall. Slutligen förenades Norge år 1814
åter merl Sverige. Grunden till denna förening lades genom
freden i Kiel, då konungen i Danmark afstod Norge såsom en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
