Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nöteborg.
411
het. Czaren å sin sida, envis och ihärdig, rustade till den
fjerde stormen, som skulle anföras af gunstlingen Menschikow.
Men — större delen af svenska besättningen hade redan fallit.
Af Lejons 95 man återstodo numera blott 25, och dessa
utmattade af 14 timmars nästan oafbruten strid. Alla ville
derföre dagtinga med fienden; dock icke major Lejon, hvilken i
stället föreslog, att man, när ryssarne inströmmat, skulle itända
kruthvalfvet och spränga sig, fästningen och fienderna i luften,
lemnande åt czaren blotta stenhögarne qvar. Hans råd
förkastades, och man erbjöd dagtingan. Czaren, som fruktade
att Cronhjort nalkades med undsättning, mottog genast
anbudet och beviljade fritt aftåg med flygande fanor och klingande
spel samt rättighet att medtaga 4 kanoner. Ehuru hedrande
vilkoren voro, vägrade dock Lejon att dem underskrifva. Men
de andra satte dit sina namn, och borgfolket lemnade
fästningen, varande då icke mer än 83 vapenföra män samt 156
sjuka eller sårade. Ryssarne funno i fästningen 128 kanoner,
4,780 handgranater, 1,117 musköter o. s. v. Vigtigast var dock
sjelfva platsen och fästningen. Den utgjorde nyckeln till
Ladoga, till Newa, till Finska viken och till Ingermanland.
"Derföre11, sade Peter, "skall stället hädanefter icke mer heta
Nöteborg, utan Schlüsselburg, d. v. s. Nyckelborgen."
Här försmäktade under många år i en svår fångenskap
den bekante prosten och kyrkoherden i Mora Jakob Boethius.
Anledningen till hans fängslande var följande: Konung Carl XII
blef förklarad myndig 2 år förr än af fadern var bestämdt.
Denna ändring af testamentet graverade så prosten Boethius,
att han höll en predikan, med ingångsspråket: "Ve det land,
hvars konung ett barn är!" Han uppsatte äfven kort
derefter "Anmärkningar öfver 1686 års Kyrkolag och öfver 1693
års Riksdagsbeslut", hvilken skrift så illa upptogs, att han
natten till d. 14 Dec. 1697, konungens kröningsdag, blef häktad,
förd till Stockholm, och af Svea Hofrätt dömd att mista lif,
ära och gods, samt hans skrift att af bödeln uppbrännas. Detta
sednare skedde offentligen och i hans närvaro; förut hade ban
i S:t Nikolai sakristia blifvit förklarad sitt embete förlustig.
Förgäfves uppmanades han att återkalla sina meningar, hvilket
ban ansåg stridande emot sitt samvete. Redan hade han beställt
sin likkista och utvalt text (Jer. 26: 11, 16) till den predikan,
som öfver honom skulle hållas på afrättsplatsen, då dödsstraffet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>