Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Paris. m
Konungen blef förtviflad öfver förlusten af sin gunstling;
emellertid dolde ban sin smärta ute i verlden. Han sände sin
(ifverstekammarjunkare, baron Taube, för att efterhöra grefve
De la Marks tillstånd; men han brouillerade sig fullkomligt
med grefvinnan De la Mark, ehuru hon sökt på allt sätt
förekomma denna sorgliga katastrof. Hela Paris talade om denna
tvekamp och häcklade konungens uppförande. Man fann det
underligt, att sonen till en sidenfabrikant, som år 1747
ex-patrierat sig från Lyon, var blefven så kär för Gustaf III,
ehuru han inga andra företräden hade, än dem som ungdom
och yttre utseende förläna.
Några dagar efter Peyrons död presenterade sig en ung
flicka med ett litet barn, sägande sig vara den aflidnes hustru.
Hon hade hvarken att förete bref från sin föregifne man, ej
heller något lagligt vigselbevis, ej ens bevis att barnet var döpt
i Peyrons namn. Det oaktadt mottog konungen detta
fruntimmer såsom Peyrons maka, åtog sig barnet, åt hvilket H. M:t
förlänade en pension, och expedierade ett bref till Riddarhuset,
för att anteckna detta barn såsom laglig son till adelsmannen
Peyron, ehuru dennes moder och bröder vägrade att erkänna
barnet. — Denne son, Charles Adolphe Marie, blef redan vid
tre års ålder, 1784, utnämnd till hofjunkare. Han bosatte sig
sedermera i Westindien, och sedan har man icke hört omtalas
den adliga ätte-grenen de Peyron.
Godsegaren, baron .Johan Thure Funck sålde sin egendom
Hofgården i Westergötland och beslöt att resa till Paris,
hvilken stad för revolutionens skull lockade hans håg. Funck,
som var ifrig anti-royalist, öfvergick der snart till Jakobinerna
och deltog i deras klubbar.
General Bonaparte sökte att hos sig koncentrera makten.
Detta ogillades af Bernadotte, som ock den 18 Brumaire icke
infann sig hos "frihetsförrädaren11. Med anledning deraf fattade
baron Funck för Bernadotte en beundran och tillgifvenhet, som
för dem båda utgjorde vändpunkter.
I ett energiskt tal till de deputerade, som Bernadotte höll
i sitt hus vid Oisalpine-gatan, framställde han i den mörkaste
dager Bonapartes afsigter mot Frankrikes frihet. När Funck
förnam, att Bonaparte af hämnd ställde Bernadotte såsom
general på de farligaste posterna, beslöt han att, på hvad sätt
som helst, befria verlden från "frihetens mordbrännare och fri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
