Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4-90
Petersburg, S:t.
fäl stodo omkring 300 fartyg, med en bemanning af cirka
20,000 man, på ett afstånd af endast några få werst från S:t
Petersburg. Han hade knappt hunnit att genom den stora
flottan få ryggen betäckt, innan ban lät trupperna landstiga
under general Pollets befäl. Dessa framtågade på väg till
hufvudstaden. Samtidigt gaf han befallning åt sina i Savolax
och södra Finland kommenderande generaler, att ofördröjligen
rycka fram mot Wiborg och Fredrikshamn, för att deröfver
förena sig med hufvudstyrkan, som skulle nalkas S:t
Petersburg.
Men midt under dessa svindlande planer inträffade
lyckligtvis sjöslaget vid Svensksund, hvarefter fred emellan Sverige
och Ryssland blef afsluten.
Efter slaget vid Pultava tog Peter den Store åtskilliga
svenska officerare, som hade lust att tjena och svärja honom
trohets-ed, i sin tjenst, hvarvid de flesta fingo behålla den
rang, de innehaft i svensk tjenst. Bland dessa var öfverste
Ostman, som efter aflagd ed skickades till sitt nya regemente
i Kasan. Der råkade ban olyckligtvis i en ledsam belägenhet,’
som skulle störtat honom i en stor olycka, så framt han icke
genom Peter den Stores vishet och varsamhet blifvit räddad.
Det hände honom nämligen, att han blef angifven för otrohet
emot czaren. En af hans tjenare, som han för fylleri m. m.
afstraffat, vittnade mot sin herre. Följden blef att både
tjenare och herre fängslades och fördes till S:t Petersburg, der
de öfverlemnades till hemliga kansliet. Der vittnade tjenaren,
att öfversten med grofva smäde-ord skymfat czaren. Han blef
ståndaktig i sitt yttrande, ehuru han tre gånger måste uthärda
knutstraff. Sedan czaren blifvit underrättad om denna
bekännelse, lät ban kalla öfversten, förehöll honom detta ståndaktiga
vittnesbörd och uppmanade honom allvarligen att bekänna
sanningen och rent ut säga, huru saken förhöll sig. Dervid
gaf czaren noga akt på öfverstens ansigte, om någon
förändring eller förställning der kunde märkas. Öfversten sade, att
han aldrig tänkt, långt mindre låtit något sådant, hvarför han
beskylldes, undfalla sin mun, och försäkrade, att ban ej ens
förstod så mycket ryska, eller någonsin sagt åt sin tjenare
det, hvarför han nu var anklagad. För öfrigt hade lian ej
orsak att vara missnöjd med H. M:t, sedan han, som
krigsfånge, blifvit af H. M:t benådad och med sin förra rangs bi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
