Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Petersburg-, S:t.
495
behållande antagen i dess tjenst, och således i sin olycka
blifvit så rikligen försörjd. Han skulle således tala emot sitt
samvete och sin välfärd, om han skulle tillstå, att han sagt
något det ringaste af det, som hans tjenare vittnat mot honom.
Peter lät då föra öfversten tillbaka i fängelse, utan vidare
förhör. Följande dagen befallte czaren en vältalig pope (rysk
prest) att förfoga sig till tjenaren och bereda honom till
döden, men i synnerhet beflita sig derom, att denne måtte
bekänna allt och ej dölja något, sitt hjerta eller samvete till
last. Popen förrättade detta sitt kall med allvarligt nit; och
när ban tredje dagen lät betjenten göra sitt skriftermål, samt
gifvit honom den sista förmaningen att icke dölja något,
emedan ban i alla fall den följande morgonen skulle undergå
dödsstraffet, bekände ban ändtligen för presten, att han icke visste
något för sitt samvete mera besvärande med sig, än att han
af hämnd angifvit sin husbonde för brott emot majestätet.
Således kom genom Peter den Stores rådighet öfverstens oskuld
i dagen. Den brottslige tjenaren rådbråkades lefvande.
Czaren lät derefter med mycken nådebetygelse återställa den
oskyldige öfversten uti sitt befäl.
Den tappre krigsmannen, major Erik Johan Armfelt, blef,
under kriget med Ryssland, ofta illa blesserad och tvenne
särskilta gånger fången, derifrån ban dock sjelf befriade sig.
Under första fångenskapen var ban en tid inköpare hos
storfurstinnan Elisabeth, och andra gången satt ban först fången
i S:t Petersburg, der ban blef sluten i kedjor till händer och
fötter samt med jernhalsband fästad vid muren, dermed han
fick uthärda i fjorton månader, hvarefter ban fördes till Moskwa
och derifrån till Kaluga. Han dog i Juni 1766 på Westerkulla
i Finland.
Arméens ställning efter reträtten från Fredrikshamn, d. 4
Aug. 1788, var i sanning vådlig. I denna belägenhet trodde
ifrarne för Finlands sjelfständighet rätta ögonblicket vara inne
att söka komma till målet. Redan dagen derefter framställde
Jägerhorn sitt förslag om en beskickning till kejsarinnan
Katarina II. På detta sätt trodde han att konung Gustaf III skulle
tvingas att sammankalla ständerna; och derigenom menade ban
äfven att en regements-förändring skulle genomdrifvas.
Natten till d. 9 Aug. undertecknades, på hans anstiftan,
af generalbefälhafvaren Armfelt och 33 officerare vid finska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
