Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
501
Pleskow.
knappt fingo rum mellan stolparne. Nu gällde att med
osviklig säkerhet i blick och hand styra hästens fart. Carl sjelf
deltog i denna liksom i de andra öfningarne. Men en gång
råkade ban på en vingårdsport så trång, att konungen och
hästen fastnade deri, och kunde ej komma lös förr, än man
borttagit den tvärbjelke, som ofvantill höll portstolparne
tillhopa. Under slika tidsfördrif och öfningar tillbragte Carl sina
dagar, till dess Ehrensköld kom tillbaka med de upplånade
penningarne. Derefter ordnades resan på följande sätt. Bland
de 26 först föreslagna herrarne utsåg Carl till sitt egentliga
sällskap blott två, nämligen general-adjutanten Gustaf Fredrik
von Rosen och öfverste-löjtnanten Otto Fredrik Düring. De
öfriga 24 utkorade borde ett dygn efteråt följa Carl och hans
två kamrater i spåren. Hela den öfriga hopen befalldes genom
östra Tyskland begifva sig i vanlig tågordning till Stralsund.
Carl och hans tvenne följeslagare skulle utgifva sig för
svenska kaptener under lånta namn. Carl valde, märkvärdigt nog,
czarens dopnamn och kallade sig Peter Frisk, samt påtog mörk
peruk och brun röck. Den 26 Oktober 1714, klockan 1
eftermiddagen, redo de från Pitest, hvardera medförande en
särskild handhäst.
Pleskow. en stad i europeiska Ryssland. Utanför
densamma stupade vid dess belägring 1615 clen tappre
fältmarskalken Evert Carlsson Horn, en lika insigtsfull ocli modig
krigare som ädel menniska, Jakob De la Gardies vän och
följeslagare, för öfrigt tillräckligt känd af historien. Hans
begrafning förrättades på herresätet Kaukas under egna segerfanor
och i Gustaf II Adolfs närvaro.
Pioen (Plön). Här afslöts och firades genom fullmäktige
ifrån Sverige år 1362 en förmälning emellan konung Håkan II
och Elisabeth, dotter af grefve Gerhard V af Holstein och
Helena af Sachsen-Lauenburg, men detta äktenskap gick ej i
fullbordan, utan under öfverfarten ifrån Trawemünde till Sverige
blef hon väderdrifven till danska vallen, der konung
Waldemar III lät taga henne i fängsligt förvar, och blef ej lösgifven
förr, än konung Håkans förmälning med Margareta var
försiggången, 1363. Prinsessan Elisabeth var ej mer än 22 år
gammal och ganska vacker, derföre ville konung Magnus Smek,
då nyss blifven enkling, gifva henne sin hand; men hon veder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
