Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Polen.
taga Estland under sitt beskydd; de slutade med förlusten af
Sveriges besittningar bortom hafvet. Estland och Lifland voro
undergifna Svärdsriddarnes orden och inkallade både svenskar
och polackar till hjelp emot Ryssland. Dessa tre makter ville
alla tre underkasta sig de båda nyssnämnda länderna; Sverige
vann till en tid, Ryssland slutligen. Den första perioden af
Sveriges förbindelser med Polen är uppfylld af Erik XIV:s och
Johan ül:s krig, dels emot Polen, dels emot Ryssland, under
vänskapligt förhållande till polackarne. Johan III förde
nämligen en polsk prinsessa på svenska tronen, och inledde
derigenom en annan art af förhållanden. Sonen af detta
äktenskap, konung Sigismund, blef båcle Polens och Sveriges konung,
och dervid började en ny period, då Sverige och Polen skulle
vara förenade under samma monark. Detta tillstånd blef ej
långvarigt. Så väl olikhet i religionen, som den svenska
aristokratiens bemödanden att begagna konungens frånvaro i Polen,
för att ändra regeringssättet i Sverige, måhända äfven Carl IX:s
ärelystnad, föranledde den revolution, hvarigenom konung
Sigismund förlorade sin ärfda krona. Mycket bidrogo äfven de
stridande intressena länderna emellan. Föreningen var
onaturlig, då samma konung skulle regera tvenne så olika folk ocli
som hade en så vigtig fråga som besittningen af Lifland
oaf-gjord. Med Sigismunds afsättning i Sverige börjar den period,
då Sverige på en gång söker afvärja den fördrifne konungens
anspråk och tillika försvara sina eröfringar; Polen deremot
strider för besittningen af Lifland och Estland, och dess
konungar söka tillika att med polska nationens makt göra sina
ärftliga rättigheter gällande. Denna period omfattade Carl IX:s,
Gustaf II Adolfs och Carl X:s krig. Den var i allmänhet
segerrik för Sverige. Carl IX gjorde väl ej nya eröfringar, men
bibehöll dock krigsäran; Gustaf II Adolf tvang Polen i
stilleståndet uti Stumsdorff att erkänna Sveriges rätt till de omtvistade
landskaperna, Carl X eröfrade hela Polen, och det syntes ett
ögonblick såsom skulle föreningen under samma konung
förnyas. Men detta kunde ej medgifvas af det öfriga Europa;
Polen fick bundsförvandter i kejsaren, Danmark, och i
synnerhet i kurfursten af Brandenburg. . Carl X:s eröfringar blefvo
derföre af kort varaktighet, och freden i Oliva, som afslöts
1660, bekräftade Stumsdorffer-fördraget af 1635 och lemnade
Sverige i besittning af Lifland, men åt Polen sitt oberoende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
