Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rava.
519
Några dagar derefter stannade Bonaparte, under en af
sina vanliga promenader, framför Fersens hotell och lät fråga,
om grefven var hemma. Han var det icke. Men då Fersen
trodde, att Bonaparte ville göra honom ett besök, skickade
han att fråga honom, hvilken dag han kunde vänta honom.
Man svarade honom, att Bonaparte endast ville veta, om
grefven hade fått de engelska tidningarne. Härefter upphörde alla
relationer emellan Bonaparte och Fersen.
Grefve Fersen gjorde ännu ett försök, för att bli erkänd
af de österrikiska kommissarierna, men det lyckades icke.
Icke desto mindre slog han sig ned i ett präktigt hotell i
Ra-stadt, höll ett lysande hus och såg ofta vid sitt bord de tyska
representanterna vid kongressen.
Emellertid blef grefve Fersens vistelse i Rastadt icke
synnerligen långvarig. De fransyska ministrarne uppbjödo allt,
för att aflägsna honom derifrån, och genom badiska
sändebudet läto de honom förstå, att han icke vore säker för att
ej blifva borttagen af fransmännen, om ban envisades att stanna
i Rastadt. Hofvet i Baden erbjöd honom då, att der blifva
mottagen i egenskap af svensk ambassadör, hvarpå Fersen
reste till Carlsruhe.
liatheuow. För att afhålla den mäktiga kurfursten af
Brandenburg från att hjelpa Holland, öfverfördes en svensk
krigshär till Pomern under den gamla och sjuka
fältmarskalken Wrangel. Denna här blef, under Wrangels frånvaro,
öfverfallen och, oaktadt ett tappert motstånd, genom generalernas
oenighet slagen vid Rathenow i Preussen d. 15 Juni 1675.
Rava, en liten polsk stad, belägen 12 mil från Warschau.
I dess gamla slott försmäktade två svenska krigsfångar, Jakob
Pöntusson De la Gardie och Carl Carlsson Gyllenhjelm, konung
Carl IX:s son. Deras stora, gemensamma vapenbragd var
försvaret af Wolmar år 1602. Tre månader uppehöllo de
Za-moiskys bela här utanför en fästning, med murar af endast två
alnars tjocklek och äfven omöjlig att försvara af brist på
lifsmedel. Först när staden blifvit stormad, gaf sig slottet mot
det vilkor, att svenska manskapet skulle få tåga bort; likväl
måste anförarne stanna qvar som fångar hos polackarne, ocli
alla förråder utlevereras. Zamoisky bemötte fångarne mildt.
Från Riga, der vintern tillbragtes, blefvo de sedan förda till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
