Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bom.
539
tilldelade alla botfärdiga, hvilka årligen på Knut den Heliges
begängelsedag uppehöllo sig vid denna helgedom från den ena
aftonen till den andra, och hvilka derjemte utsträckte till dess
understöd hjelpsamma händer, lika syndaförlåtelse, som de
erhöllo, hvilka infunno sig vid jungfru Marias kyrka nära Rom.
Äldre häfdatecknare hafva påstått, att denna nådegåfva var
ett groft bedrägeri, emedan ingen aflat der utdelades. Vi ha
svårt att tro, det denna påfve, ehuru han var stor
aflatskrä-mare, velat uppenbarligen gäcka sin heliga vara. Emellertid
utgaf samma påfve året derpå en annan bulla af lika syftning,
förklarande, att alla de som den 11 Juli uppehöllo sig från
den ena aftonen till den andra i Lunds metropolitäü-kyrka,
då helgonlemningarne der företeddes för de menniskoskaror,
som ditströmmat, skulle, om de voro botfärdiga och biktade
sig och utsträckte hjelpsamma händer till denna helgedoms
vidmakthållande, komma i åtnjutande af 7 års och lika många
fastetiders aflat.
Härefter må i korthet omnämnas, huru påfvarne tid efter
annan skattlagt Svea rike.
På det stora mötet i Linköping 1152 lade påfven en skatt
på vårt land, den så kallade S:t Peters-penningen. Denna skatt
bifölls af både konungen och rådet och utgick sedan årligen
till påfvens skattkammare i Rom. Det var kardinalen
Nicolaus Albanensis, sjelf personligen närvarande vid mötet, som
genomdref denna skatt; året derefter blef ban påfve under
namn af Anastasius IV. S:t Peters-penningen betaltes med en
penning af hvar bonde, som sjelf hade åkerbruk. Denna
afgift steg i Upland till 55 marker silfver, och till lika mycket i
Linköpings stift, för att icke tala om de andra stiften.
Ehuru icke utgående till Rom, kunna vi, på tal om
skatter, icke förbigå S:t Olofs skatt, som erlades i hela Norrland
till S:t Olofs altare i Trondhjem, men blef år 1313 anslagen
till Upsala domkyrka; den bestod af spanmål och andra alster,
äfven i penningar.
Nyssnämnde år utgaf erkebiskopen i Upsala ett påbud,
att de, som ej till midfastan betalte preste- och kyrkotionde,
skulle ej få begå Herrans nattvard nästföljande Påsk, och, om
de dogo, skulle de ej i kyrkogård eller vigd jord få begrafvas.
Påfven Clemens V påbjöd år 1312 en skatt till det heliga
kriget, att utgå af alla biskopar och kyrkogods i Norden. Up-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
