Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
544
Rom.
fångataga och landsförvisa en prest, den, som uppfordrade en
annan till sådana förbrytelser eller blott gillade dem, var, efter
Clemens VT.s förordning, förfallen i kyrkans bann", hvarifrån
endast påfven kunde lösa honom.
Biskop Styrbjörn i Strengnäs hade under påskhelgen år
1317 bannlyst och exkommunicerat alla egendomsherrar i
Södermanland, och sålunda äfven konungen, samt deras anhöriga,
emedan ban icke kunnat få dem att betala biskopstionden;
men att icke prelaterna voro eniga härom, finner man deraf,
att erkebiskop Olof Färla i Lund instämde Styrbjörn.
En tysk munk, Gotschalk, som genom konung Ålbrechts
bemedling blifvit biskop i Linköping, erhöll till följd af sitt
presterliga nit många vedersakare. Bland dessa var en rik och
mäktig riddersman, Mathias Gustafsson af Sparre-slägten,
hvilken öfverföll biskopen och ihjälslog honom vid Tinderyd i S:t
Lars socken, nära Linköping, d. 3 Febr. år 1374. Detta mord
satte nu hela presterskapet i harnesk, och riddaren förklarades
icke blott bannlyst, utan äfven landsflyktig. Han måste resa
till Rom, och med svårighet, genom konungens och många
andra ansedda personers förböner, lyckades det honom ändtligen
att, d. 8 Dec. 1376, få förlåtelse för sitt brott, emot vilkor, att
han skulle erlägga 400 mark till domkyrkan och dessutom
stifta ett prebende till samma kyrka för sig och alla dem,
hvilka voro med honom viel biskopens mord. Man sade likväl,
och sådant troddes af den fromma enfalden, att detta icke
varit nog till försoning af hans brott, utan att han sjelf-trånade
bort, att ingen af hans efterkommande hade någon lycka eller
trefnad, samt att i det hus, der han vistades, kunde ingen
gryta koka och intet ölkar jäsa.
Gustaf Wasas fader, Erik Johansson Wase, blef med all
rättvisa bannlyst, då han år 1497 tillsammans med några
andra adelsmän gjorde inbrott i Frösunda prestgård och tvang
en piga att utvisa, hvar kyrkoherden Ingelsson hade sina
egodelar, hvarvid de sönderhöggo bord, kistor och dörrar.
Sten Sture den Äldre och svenskarne kollektivt blefvo på
anstiftan af konung Johan II förklarade i bann år 1448.
Samma öde öfvergick äfven riksföreståndaren Sten Svantesson Sture
under hans tvister med den orolige biskopen Gustaf Trolle.
Erkebiskop Birger i Lund lät nämligen, i egenskap af Sveriges
primas och påfve-legat i Norden, samt i samråd med biskoparne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
