Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
630
Stiklarstad.
följa honom; dessutom skulle han bland konungens hird- eller
hus-trupper få utvälja sig 400 de stridbaraste och med vapen
bäst utrustade män. Konung Olof mottog tillbudet och redde
sig till uppbrott.
Han drog upp i landet genom skogarne, den väg svearne
visade honom, och kom fram i södra Dalarne eller den
nuvarande österbergslagen, fordom kallad Jernbäraland. I bygderna
deromkring utsände han sina budskap, uppmanande de män,
som genom krigsbyte ville förvärfva sig egodelar eller bekomma
de förverkade egendomar, som konungens ovänner i Norge
innehade, att infinna sig och följa honom på tåget. Många infunno
sig, och Olof fortsatte nu sin färd vidare med den samlade
hären. Tåget gick än genom skogsbygder, än genom
ödemarker, och ofta öfver stora vatten. För att komma öfver dessa
hade man farkoster, hvilka emellan sjöarne måste dragas eller
bäras. Till skydd om nätterna uppbyggdes kojor, hvilka ännu
i långliga tider derefter funnos qvar och kallades Olofs bodar.
Då hären ändtligen kom fram till Jemtland, delade den sig i
trenne hopar, som hvar tog sin särskilda väg norrut till Kölen.
På de stora skogarne, hvarigenom tåget ännu gick, träffades
icke sällan skogsinbyggare eller s. k. stigmän och röfvare.
Många så väl af dem, som äfven från de bebyggda trakterna,
stötte till konungens här. Namngifna äro tvenne bröder, Gauka
Thorer och Afarfaste, stora våldsverkare; de kommo till
konungen med 30 följeslagare och erbjödo honom sin tjenst,
spörjande konungen, om i hans här någon funnes bland de kristna
männen, som vuxit högre i vädret än de bröderna. Men utan
afseende härpå vägrade Olof att intaga dem i krigshopen, så
länge de voro hedningar; han ville icke hafva med sig i
striden andra än kristna. De läto då döpa sig jemte flera andra.
Till konungen kom äfven en man, som genom sitt utseende
väckte allas förundran; icke någon af alla dem, som under
detta tåg inställt sig vid hären, liknade honom. Han var till
växten så reslig, att äfven de mest storväxta män i konungens
här icke räckte honom längre än till axlarne. Icke mindre
utmärkte honom hans prydliga hår och hans manligt sköna
an-sigtsbildning. Öfver lifvet var han beklädd med en ringbrynja.
På hufvudet bar han en präktig hjelm och i handen ett stort
guldbelagdt spjut, hvars skaft var så tjockt, att knappt någon
kunde med handen omspänna det. Hans sköld var röd, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
