Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
634 Storbritannien.
blef genast omringadt af 500 husarer, ocli Stråle uppfordrades
att kapitulera. Han svarade dock nej och drog sig tillbaka
under en oupphörlig eld, till dess han, öfverhöljd af 14
bles-syrer, tillfångatogs jemte två man — de enda öfverlefvande af
dagens svenska hjeltar. — Stråle fördes som död från
valplatsen i preussisk fångenskap, der han blef väl skött, i synnerhet
genom enke-fåltmarskalkinnan Schwerins försorg; fick slutligen
100 riksdaler till äreskänk af Stockholms stad, utaf de
derstädes gjorda sammanskotter.
Storbritannien. Hela den skandinaviska Norden, och
således äfven Sverige, har med detta land haft mångfaldig
beröring, redan längre tillbaka, än våra äldsta urkunder veta
om-förmäla. Nyare fornforskare hafva med många skäl gjort
troligt, hvad redan äldre häfdatecknare antydt, att i urgamla
tider bosättningar skett af skandinaviska folk på Shetlands och
de Orkadiska öarne, och att pikterna, ett namnkunnigt forntida
folk i Skottland, härstammat från Skandinavien. Det språk,
som ännu talas i de skottska s. k. Lågländerna, röjer en
mycket nära frändskap med de skandinaviska tungomålen. Detta
och den lifliga skildring af fornnordiska seder och bruk, man
återfinner i Ossians sånger, i hvilka så ofta qvädes om det
skogrika Lochlin, samt om de många striderna emellan Kaledoniens
och Lochlins hjeltar, lägga vigt till hvad ännu andra
omständigheter göra sannolikt, att förbindelser och färder, så väl
fredliga som krigiska, emellan Skandinavien och de Britanniska
öarne, från uråldriga tider egt rum. De ständiga härfärderna
sedermera till Britannien, under anglosachsernas långa strider
med briterna, och den framgång, hvarmed ett så stort land
blifvit med vapen eröfradt, hade äfven till följd att göra
skandinaverna allt mera förtroliga med farvattnen i dessa trakter,
och att rigta deras håg dit. Under vikingafärdernas period
hemsöktes Storbritanniens länder på ett förfärligt sätt.
Skandinaviska vikingar visade sig på kusterna af England redan
omkring år 753, och plundrade då ön Thanet. Några och 30
år derefter, i Birtriks, konungen af Westsex, dagar, anlände till
England en skara af vikingar från Norden. Konungens fogde
gick dem till mötes. Han blef dödad, och föll, säga de
engelska krönikorna, bland de första offren af de tusen sinom
tusende, hvilka sedan stupade för nordmännens svärd. År 795
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
