Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Turin.
675
nal öfver drottningens vistelse derstädes. Af denna synes, "att
Monalclesco var öfver-stallmästare hos drottningen, och att
Saii-tinelli var hennes öfver-kammarherre". Man finner ock, "att
jesuiten Franciscus Malines, från Piemont, har varit 14 månader
hemligen i Stockholm, och att drottningen sjelf har skrifvit
efter honom".
I bataljen vid Turin 1706, då fransmännen blefvo slagna,
kommenderade Otto Bernhard Rehbinder en del af sardiniska
arméen, och utmärkte sig mycket. Han hade förmodligen,
innan han ingick i sardiniska tjensten, verkställt öfvergången till
katolska religionen. Han blef slutligen stor-marskalk öfver
hela sardiniska arméen och riddare af S:ta Annunciada-orden,
som var i så högt anseende, att konungen kallade en sådan
riddare kusin, men af alla andra titulerades han excellens. Han
dog d. 12 Nov. 1742 och har sin mausolée i kyrkan Santo
Spirito i Turin. Han egde der ett stort namn, var mycket rik,
men efterlemnade inga arfvingar. Kort före sin död erbjöd han
någon af sin slägt att resa ut till Turin, för att blifva hans
arfvinge, men detta anbud blef ej antaget. — Hans fader, Otto
Rehbinder, bevistade med tapperhet Carl XI:s krig i Skåne och
Carl XII:s i Lifland. — Hans farfader, Henrik Rehbinder,
åtföljde som vapenpage Gustaf II Adolf uti polska och tyska
krigen; fick, vid upphöjandet i friherrligt stånd, sitt hjertvapen
Ökadt med tio gyllene stjernor, till minne af hans tio söner,
af hvilka sju då lefde, och som alla låtit tappert bruka sig i
rikets tjenst.
Gustaf III hörde i Frankrike och Italien namnen på flera
svenska män, hvilkas rykte trängt till Seinen och ända öfver
Alperna, men dels alldeles icke eller blott svagt inom
Stockholms slotts murar. Bland dem var ock Carl Wilhelm Scheele.
Turinska Akademien nämnde honom till sin ledamot i
konungens egen närvaro, efter Macquer. Häpen öfver en ära, som
vederfors en undersåte, hvars namn han näppeligen hört,
skyndade konungen att utfärda skriftlig befallning, att kemisten
Scheele skulle utnämnas till riddare af Wasa-orden. Men
vederbörande, som antingen lika litet kände denne man eller ock
icke föllo på den tanken, att detta hederstecken, hvarmed den
tiden icke slösades, kunde vara ämnadt åt en apotekare,
tilldelade detta åt bergsrådet von Scheele. — Den Scheele, åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
