Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wittstock.
731
store fältherren Baners mest lysande krigsbragder, och den
blodiga seger, svenskarne der tillkämpade sig, blef en af de
mest afgörande under hela 30-åriga kriget. Vid underrättelsen
om Banérs annalkande till stället, stannade den fiendtlige
anföraren Hartzfeld på Schreckenberg, en betydlig sandhöjd
söder om nämnda stad, uppkastade i hast några jordvallar och
uppställde emellan dem trossvagnarne på sådant sätt, att de
bildade ett slags förskansning. Det var hans mening att söka
undvika striden; men det var äfven Banérs fulla afsigt att
drifva saken till ett afgörande slut. Vid middagstiden d. 4
Okt. ankom svenska hären, som blott var 8,000 man stark, till
Schreckenberg, och oaktadt fiendens fördelaktiga ställning på
denna liöjd, skyddad af omgifvande skogar och moras samt en
förbiflytande flod, beslöt Banér genast att angripa.
Anordningarne härtill gjordes ofördröjligen. General-majorerna
Stålhandske och Kling tågade med venstra flygelns rytteri en lång
omväg, för att vester ifrån komma upp på höjden och taga
fienden i ryggen. Banér och Torstensson gingo med högra
flygelns rytteri upp på en ås, straxt öster om Schreckenberg, i
afsigt att draga fienden ditåt och ifrån förskansningarne,
bakom hvilka han var oangriplig. Midten af hären, som bestod
af fotfolk, fördes af Alexander Lesslie, och ett långt stycke
bakom stod Witzthum med reserven. Stridens utgång var
hufvudsakligen beräknad på båda flyglarnes anfall; först den
högras. Klockan 3 eftermiddagen ryckte Banér och Torstensson
upp på höjden, och började striden. De vunno till en del sin
afsigt, ty största delen af fiendtliga hären vände sig snart från
förskansningarne ditåt; men härigenom blef också Banér
utsatt för en allt för stor öfvermakt. Striden blef både het och
långvarig. Den ena gången efter’ den andra fördes svenskarne
i elden, men tillbakaslogos alltid med förlust. Banér gjorde
allt för att uppehålla deras mod, och fäktade sjelf än till häst
än till fots, hvarvid Torstensson understödde honom med lika
mannamod. Ryttarne voro sina anförare värdiga, särdeles
lif-landningarne och finnarne. Det fans ingen sqvadron, som ej
fördes sex, somliga ända till tio gånger i elden. Slutligen
blefvo de likväl uttröttade, och just i detsamma gingo från
Schreckenberg 4 brigader fiendtligt fotfolk, för att taga cle
kämpande svenskarne i sidan. Dessa tycktes vara förlorade,
fienden trodde att Banér fallit, och uppgaf höga segerrop; men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
