Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
742
Zamoisc.
i henne, då hon växte upp, och hon ansågs äfven af
enkedrottning Hedvig Eleonora vara utsedd till konung Carl XI:s
tillkommande gemål; men en kärlekshandel beröfvade henne
hoppet att blifva drottning i Sverige. Denna ingick hon med
öfversten, grefve Gustaf Helmer Lillie, ehuru ban sedan flera
år tillbaka var gift. Följden blef, att hon nedkom med en
son, och detta inträffade just utanför De la Gardieska palatset,
under det att hon åkte i vagn tillsammans med
enkedrottningen. Upplysningsvis få vi nämna, att nämnde palats var
beläget, der nu Carl XII:s staty har sin plats.
Med anledning af denna fatala händelse måste grefve
Lillie skyndsamt lemna riket och prinsessan förvistes till Gefle.
Hon sattes sedermera i pension hos en holländsk
köpmans-enka i Stockholm, vid namn Marchand, som hade en son,
Jakob, hvilken var sekreterare hos Constantin Pumpf (holländska
ministern). Med Marchand öppnade prinsessan en ytterligare
kärlekshandel, och följden blef, att hon 1679 måste gifta sig
med honom; fore giftermålet hade hennes kusin, konung Carl XI,
adlat Marchand till friherre af Lillienborg. De nygifta måste
derefter begifva sig utomlands och satte sig ned i hans
fädernesland, Holland, i den lilla köpingen Ysselstein. Hon flyttade
sedan till Ilaarlem, der hon dog i stort elände 1693.
z.
t
Zuinoific i Polen. Här afled i fängelse år 1657
fältmarskalken, grefve Arved Wittenberg. W. utmärkte sig under
30-åriga kriget, särdeles i slagen vid Leipzig och Jankowicz, samt
var konung Carl X Gustafs förnämsta fältherre i det polska
kriget, hvarunder ban gjorde sig känd för en till grymhet
gränsande krigstukt.
I Maj månad 1656 förde W. för tjugonde gången befälet i
en belägrad stad. Med 900 man emotstod han inom Warschaus
bristfälliga murar under 3 veckors tid en här af — enligt
polackarnes egen utsago — 100,000 man, med brinnande hat till
svenskarne och särskildt till deras anförare W. En gång
anföllo 40,000 man på en gång, men W:s personliga närvaro,
bland de få försvararne, eldade dem till nästan öfvernaturliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
