Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ålands haf.
771
ligtvis en iarja, som förde de resande öfver sundet. Men denna
var af de flyende lemnad på andra landet, och von L. måste
simma öfver samt sedan återkomma med färjan, för att afhemta
betjenten. Vid Marklund, hvarifrån öfverfarten är en
fjerdedels mil, fans hvarken någon menniska eller båt. Af
brädän-dar, stafrar och störar gjorde han och betjenten en flotta, som
sammanbands med strumpeband och vidjor; på denna lade de
sina sadlar och med hvar sin stör i handen flottade de sig
öfver sundet. Vid Ekerö poststation syntes i början ingen
menniska; men omsider, sedan man länge ridit omkring på
stranden, upptäcktes två tiggargubbar, öfver 70 år gamla. Dessa
lemnade anvisning på en gammal fiskarbåt, som några år legat
uppdragen på land samt var söndersprucken och till en del
ruttnad. Utan verktyg och tjära diktade von L. öppningarne
med kläderna ur sin kappsäck, hvilket upptog tiden ifrån kl.
10 f. m. till kl. 8 e. m., förde båten i sjön och, efter en
innerlig bön till Gud, satte ban sig sjelf deruti tillika med
betjenten och de båda gamla tiggarne. Både mast, segel och
kompass samt styre saknades. Arbetet indelades så, att den ena
tiggaren styrde med en åra, en person öste beständigt vattnet
ur båten ’med ett dåligt öskar, och de återstående två
personerna rodde oafbrutet. På detta sätt framkommo de kl. 12 på
natten lyckligt till Signildsskär. Också här kunde ingen hjelp
erhållas. Det återstod således ingen annan utväg, om man
icke ville qvarstanna, än att med den dåliga farkosten försöka
att passera Ålands haf. Båten, som vid ankomsten var nära
att sjunka, diktades ånyo, och dermed begaf man sig till sjös
kl. 2 på morgonen d. 19 Juni. I början var väderleken
vacker; men kl. 9 f. m. uppkom storm, åtföljd af så stark dimma,
att man med svårighet kunde se några alnar ifrån sig. Uti
denna svåra belägenhet, hotade båten att snart sjunka, emedan
den med största möda kunde hållas så fri från vatten, att den
bar de arbetande, och i*fullkomlig osäkerhet om rigtningen
fortsattes dock arbetet oafbrutet, till dess på middagen töcknet
skingrades, då man till allas stora glädje såg Grisslehamns
fyr b åk och således hade ovetande icke afvikit ifrån den rätta
vägen. Endast den, som någon gång varit i samma
belägenhet, kan föreställa sig den hänryckning och hjertliga
tacksamhet emot Guds försyn, som då lifvade de nödställda fyra per-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
