Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Främlingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Eders majestät kan göra ett undantag, om ni behagar,
men då måste jag freda mig för ansvar genom att underrätta
de hos konungen tjänstgörande.
– Se här min värja, min herre. Behagar ni nu anmäla
mig hos hans majestät?
– På ögonblicket, sire.
Officern skyndade att klappa på mellandörren, vilken
kammartjänaren öppnade för honom.
– Hans majestät konungen av England! sade officern.
– Hans majestät konungen av England! upprepade
kammartjänaren.
Vid dessa ord öppnade en adelsman flygeldörrrarna till
konungens rum, och man såg Ludvig XIV, utan hatt och värja
samt med öppen jacka, närma sig, i det han gjorde åtbörder
av den högsta förvåning.
– Ni, min bror! Ni här i Blois! utropade Ludvig XIV, i det
han med en vink avskedade kammarherren och kammartjänaren,
vilka gingo in i ett närbeläget rum.
– Sire, svarade Karl II, jag ämnade mig till Paris, i hopp
att träffa eders majestät, då ryktet underrättade mig om eder
väntade ankomst till denna stad. Då förlängde jag min
vistelse här, emedan jag har något utomordentligt att
meddela eder.
– Anstår det här kabinettet eder, min bror?
– Ja, ganska väl, sire, ty jag tror ej, att man här kan
höra oss.
– Jag har avskedat min kammarherre och min kammartjänare;
de äro i närmaste rum. Där, bakom mellanväggen,
är ett tomt kabinett, som stöter intill förmaket, och i
förmaket såg ni blott en officer, var det icke så?
– Jo, sire.
– Nå väl, tala då, min bror, jag hör eder.
– Jag börjar då, sire, och måtte eders majestät fatta
medlidande med vår familjs olyckor!
Konungen av Frankrike rodnade och flyttade sin länstol
närmare intill konungens av England.
– Sire, återtog Karl II, jag behöver icke fråga, om eders
majestät känner enskildheterna av min beklagliga historia.
Ludvig XIV rodnade ännu starkare än förra gången; därpå
räckte han sin hand åt konungen av England.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
