- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
19

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Främlingen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vare sig i penningar eller män; edert bistånd, sire, och inom
en månad, antingen jag ställer Lambert mot Monk eller Monk
mot Lambert, inom en månad har jag återerövrat mitt land,
utan att det kostar England en guiné eller mina undersåtar
en blodsdroppe; edert bistånd, sire, och jag blir eders majestät
mer skyldig än min far. Min arme far, som så dyrt måst
umgälla vårt hus’ ruin!

Blodet steg upp i Karl II:s bleka ansikte, och han stod ett
ögonblick med ansiktet dolt i sina händer.

Den unge konungen var icke mindre olycklig än hans äldre
broder; han vred sig oroligt i sin länstol och kunde ej finna
ett enda ord till svar.

Karl II, vilken såsom tio år äldre hade större kraft att
behärska sin rörelse, tog först till ordet.

– Edert svar, sire? erinrade han; jag väntar det som en
dödsfånge väntar sin dom.

– Min bror, svarade Ludvig, ni begär en million, av mig,
som aldrig ägt en fjärdedel av denna summa! Jag äger
ingenting. Jag är lika litet konung av Frankrike, som ni är
konung av England. Jag är ett tomt namn, en nolla, klädd
i sammet, broderat med liljor, ingenting annat. Jag sitter på
en tron. Det är den enda fördel, jag äger framför eders
majestät.

– Är det möjligt!

– Min bror, återtog Ludvig, i det han sänkte rösten, jag
har utstått ett elände, som ej mina fattigaste ädlingar skulle
uthärdat. Om min stackars Laporte vore här, skulle han
kunna säga eder, huru jag legat på söndriga lakan, genom
vilka jag kunde träda ut benen; han skulle kunna säga eder,
huru, då jag begärde min statsvagn, man i stället gav mig ett
eländigt åkdon, som till hälften uppätits av råttor i
vagnshuset, huru, då jag begärde min middagsmåltid, man gick
att i kardinalens kök efterfråga om där fanns någon mat för
konungen. Och ännu i dag, i dag, då jag är tjugotvå år, då
jag upphunnit den för konungar myndiga åldern, då jag
borde ha nyckeln till skattkammaren, ledningen av politiken,
rättighet att bestämma om fred eller krig, så kasta blott en
blick omkring eder och se, vilken ställning man låter mig
intaga; skåda detta övergivna tillstånd, denna missaktning,
denna tystnad, då däremot där borta ... se blott dit,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free