Print (PDF) - On this page / på denna sida - 3. Främlingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bestiger min fars tron, skall England, åtminstone så länge jag regerar, vara en syster till Frankrike, liksom ni varit en bror för mig. -- Välan, min bror, sade Ludvig, i det han steg upp, vad ni tvekar att begära, skall jag begära, jag! Vad jag aldrig velat göra för mig själv, skall jag göra för eder. Jag skall uppsöka kardinal Mazarin. -- Ah, utropade Karl, ni är en ädel vän, sire, ett gott hjärta! Ni vill rädda mig, min bror! -- Tyst, min bror, tyst! sade Ludvig sakta. Akta eder, att ingen hör eder! Vi äro ännu icke vid målet. Att begära penningar av Mazarin är svårare än att genomtränga en förtrollad skog, där det finns en ond ande i varje träd. -- Men ändå, sire ... -- Jag har redan sagt eder, att jag aldrig begärt något, svarade Ludvig stolt. Då den senare gjorde en rörelse åt dörren, fortsatte Ludvig: -- Förlåt, jag har varken mor eller syster, som lida. Min tron är obekväm, men jag sitter dock stadigt därpå. Förlåt, min bror, förebrå mig icke dessa ord, de tillhöra en egoist. Jag skall därför återlösa dem med ett offer. Jag går nu till kardinalen. Vänta mig. Jag är strax tillbaka. Medan konungen hastigt begav sig till den av kardinalen bebodda slottsflygeln, gick musketörofficern ut ur det lilla kabinettet, om vilket vi redan talat, och som konungen trodde vara tomt. Detta lilla kabinett hade fordom utgjort en del av rummet och var nu skilt därifrån blott genom en tunn trävägg. En följd därav blev, att då denna vägg endast var till för ögat, tillät den det minst nyfikna öra att höra allt, som föregick i rummet. Man kunde således ej betvivla, att musketörlöjtnanten hört allt, som förefallit inne hos hans majestät. Förberedd av konungens sista ord, gick han ut i tid för att hälsa honom i förbigående och för att med blicken följa honom, till dess han försvunnit i korridoren. Sedan, när konungen var försvunnen, skakade löjtnanten på huvudet och sade med en röst, vilken fyrtio års bortvaro från Gascogne dock ej kunnat betaga dess gaskogniska uttal: -- Bedrövlig tjänst: Bedrövlig härskare! Sedan han uttalat dessa ord, satte sig löjtnanten åter i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
