- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
32

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Konungen och löjtnanten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som bar sin uniform med ett behag, vilket en ung man kunnat
avundas honom, ni är vida starkare och kraftfullare än jag.

– Åh! svarade officern med ett leende av låtsad blygsamhet,
eders majestät säger så, emedan jag ännu har tämligen
gott öga och säker fot, emedan jag icke sitter så illa till häst
och ännu har mörka mustascher, men, sire, allt det där är
idel fåfänga, endast synvilla, ett bedrägligt sken, sire. Det är
sant, att jag ännu ser ung ut, men i grunden är jag gammal,
och jag är övertygad om, att jag inom sex kort är svag,
giktsjuk, bräcklig. Därför, sire ...

– Min herre, avbröt konungen, kom i håg, vad ni yttrade
i går; ni sade mig, på samma plats, där ni nu står, att ni
hade den bästa hälsa i Frankrike, att ni icke visste, vad mödor
och trötthet ville säga, att ni ej fann det minsta besvärligt
att tillbringa dagar och nätter på eder post. Sade ni icke
det, ja eller nej? Drag eder till minnes, min herre.

– Sire, svarade han, ålderdomen är fåfäng, och man måste
förlåta de gamla, att de själva berömma sig, då ingen annan
gör det. Det är visst möjligt, att jag yttrade det, men säkert
är emellertid, sire, att jag känner mig mycket uttröttad, och
jag, anhåller om mitt avsked.

– Min herre, återtog konungen, i det han närmade sig
officern med ett uttryck av skarpsinne och majestät, ni
uppger mig icke verkliga orsaken; ni vill lämna min tjänst, det
förstår jag, men ni döljer den bevekelsegrund, som föranleder
eder därtill.

– Var övertygad, sire ...

– Jag är blott övertygad om, vad jag ser, min herre; jag
ser en energisk kraftfull man, utmärkt för sin själsnärvaro,
kanske den bäste soldat i hela Frankrike, och denna persons
utseende övertygar mig på intet sätt, att han behöver vila.

– Ack, sire, vilket oförtjänt beröm! yttrade löjtnanten med
bitterhet. Eders majestät gör mig verkligen förlägen. Energisk,
kraftfull, snillrik, tapper, den bäste soldat i hela hären! Men,
sire, eders majestät överdriver mina ringa förtjänster, ja, till
den grad, att, huru goda tankar jag också hyser om mig själv,
känner jag sannerligen icke mer igen mig. Om jag vore nog
fåfäng att tro blott hälften av vad eders majestät yttrat om
mig, skulle jag anse mig för en dyrbar, oumbärlig man; jag
skulle säga, att en tjänare, som förenar så många lysande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free