Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Konungen och löjtnanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från första till sista sidan, i eder familjs hemliga arkiv. Om
ni någon gång får lust därtill, så läs den, sire, ty jag säger
eder, att det lönar mödan. Ni skall av denna historia inhämta,
huruledes lejonet, uttröttat, utmattat och flämtande,
slutligen bad om nåd, och man bör göra det den rättvisan, att
det även självt benådade. Ah, det var en härlig tid, sire,
lika rik på strider som en av Tassos eller Arostos hjältedikter!
Den tidens under, på vilka vår tid ej skulle vilja tro,
voro vardagshändelser för oss. I fem år var jag dagligen en
hjälte, åtminstone efter vad förtjänstfulla personer yttrat, och
tro mig, sire, ett femårigt hjältemod är mycket. Emellertid
sätter jag tro till vad dessa män sade mig, ty de förstodo att
uppskatta dylikt. De hette de Richelieu, Buckingham, de
Beaufort, de Retz, vilken senare även var ett väldigt snille i
att föra krig på gatorna; slutligen även konung Ludvig XIII
och drottningen, eder höga moder, som en dag täcktes säga
mig: Tack! Jag minns nu icke, vilken tjänst jag hade haft
lyckan göra henne. Förlåt, sire, att jag talar så djärvt, men
vad jag nu berättar hör, som jag redan haft äran säga, till
edert hus’ historia.
Konungen bet sig i läpparna och satte sig i en länstol.
– Jag tröttar eders majestät, återtog löjtnanten. Ack, sire,
sådan är sanningen!
– Nej, min herre, sade konungen, jag har bett eder tala,
tala således.
– Efter konungens och kardinalens tjänst kom förmyndarregeringens,
sire; jag slogs även under fronden, dock mindre
lyckligt än förut. Människorna började då krympa i hop.
Jag anförde eders majestäts musketörer vid några farliga
tillfällen. Jag var herr Mazarins gunstling och han skickade
mig också för Cromwells räkning till England. Jag lärde
känna honom och var i tillfälle att uppskatta hans förtjänster.
Man hade lovat mig mycket för denna beskickning, och jag
utnämndes också till kapten för musketörerna, det vill säga
till den mest avundade syssla vid hela hovet, till den, som
ger dess innehavare försteget framför marskalkarna av
Frankrike, och det är billigt, ty kapten för musketörerna vill
säga det samma som den förste krigaren, en konung för de
tappra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
