Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Konungen och löjtnanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Kapten, min herre! genmälde konungen; ni misstar eder,
ni menar säkert löjtnant.
– Nej, sire, jag misstar mig aldrig; eders majestät kan
förlita sig på mig i denna punkt; herr Mazarin gav mig själv
fullmakten.
– Nå väl?
– Men herr Mazarin ger icke ofta, det vet ni bättre än
någon, sire, och det händer ofta stundom, att han tar tillbaka
vad han givit; han tog också fullmakten tillbaka, sedan fred
slutits och han icke mer behövde mig. Jag var visserligen icke
värdig att efterträda herr Tréville, vars minne är så lysande,
men man hade i alla fall lovat och givit mig platsen, och
man borde ha låtit det bliva därvid.
– Är det däröver ni är missnöjd, min herre? Nå väl, jag
skall höra efter, hur det förhåller sig; jag älskar rättvisan,
och edra anspråk, ehuru på militäriskt vis framställda,
misshaga mig ej.
– Ah, sire, återtog officern, eders majestät har icke
förstått mig, nu gör jag inga anspråk mer.
– Överdriven grannlagenhet, min herre! Men jag skall
vaka över edra angelägenheter och längre fram ...
– Vilket ord, sire! Längre fram! Jag har nu i trettio år
måst åtnöja mig med detta godhetsfulla ord, vilket så många
personer yttrat, och som edra läppar nu även i sin ordning
uttalat. Längre fram! På sådant sätt har jag erhållit tjugu
sår och uppnått femtiofyra år, utan att jag någonsin haft en
louisdor i min börs, och utan att jag någonsin haft en
beskyddare på min väg, jag, som däremot beskyddat så många!
Också ändrar jag formulär, sire, och när man numera säger
mig: Längre fram, så svarar jag: Nu strax. Det är vila jag
begär, sire. Man kan gärna bevilja mig den; sådant kostar
ingenting.
– Jag väntade icke att få höra detta språk, min herre,
minst av en man, som alltid levat tillsammans med de store.
Ni glömmer, att ni talar med konungen, en adelsman, efter
vad jag tror, av lika god börd som ni, och när jag säger
längre fram, så är det säkert.
– Jag tvivlar icke därpå, sire, men nu kommer slutet på
den svåra sanning, jag skulle säga eders majestät; om jag
såge på detta bord marskalkstaven, konnetabelssvärdet, polska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
