- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
37

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Konungen och löjtnanten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

medlemmarna av min familj. Och denne adelsman, vars
namn jag då efterfrågade, hette han icke d’Artagnan, säg,
min herre?

– Eders majestät har gott minne, svarade officern kallt.

– Ser ni, min herre, fortfor konungen, om jag har så säkert
minne sedan barndomen, vilka hågkomster kan jag icke då
samla i förnuftets ålder?

– Eders majestät är rikligen begåvad av Gud, svarade
officern i samma ton.

– Låt höra, herr d’Artagnan, fortfor Ludvig med feberaktig
spänning, kan ni icke vara lika tålmodig som jag? Kan
ni icke göra som jag? säg!

– Vad gör då eders majestät?

– Jag väntar.

– Det kan eders majestät, emedan ni är ung, men jag, sire,
har icke tid att vänta. Ålderdomen står för min dörr, och
döden är i dess släptåg. Eders majestät inträder i livet; det
blomstrar av förhoppning och lovar en framtid av lycka, men
jag, sire, står vid andra sidan av horisonten, och vi befinna
oss så långt ifrån varandra, att jag ej har tid att vänta, tills
eders majestät hinner fram till mig.

Ludvig gick ett slag omkring i rummet, i det han ständigt
avtorkade sin ymniga svett, som skulle ha förskräckt läkarna,
om de sett honom i ett sådant tillstånd.

– Gott, min herre, sade Ludvig XIV i sträv ton; ni önskar
edert avsked. Ni har det. Ni inger ansökning om avsked
från eder löjtnantsgrad vid musketörerna.

– Jag lägger den underdånigst för eders majestäts fötter,
sire.

– Det är nog; jag skall låta anvisa eder en pension.

– Jag blir eders majestät tusenfalt förbunden.

– Min herre, sade åter konungen med en våldsam ansträngning,
jag tror, att ni ändå förlorar en god härskare.

– Och jag är övertygad därom, sire.

– Skall ni någonsin återfinna en dylik?

– Åh, sire, jag vet nog, att eders majestät ej äger sin like
i världen; också tager jag hädanefter ej mera tjänst hos
någon konung i världen och tjänar ingen annan herre än mig
själv.

– Ni lovar det?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free