- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
38

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Konungen och löjtnanten - 6. Remember

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


– Jag svär det, eders majestät.

– Jag skall komma i håg dessa ord, min herre.

D’Artagnan bugade sig.

– Och ni vet, att jag har gott minne, fortfor konungen.

– Ja, sire, och likväl önskar jag, att detta minne vid detta
tillfälle sveke eders majestät, att ni måtte kunna glömma
allt det elände, jag varit nödsakad avslöja för edra blickar.
Eders majestät står så högt över de fattiga och ringa, att jag
hoppas ...

– Mitt majestät skall göra som solen, min herre, vilken ser
allt, både stora och små, rika och fattiga, ger glans åt några,
värme åt andra, liv åt alla. Farväl, herr d’Artagnan! Farväl,
ni är fri.

Under en hes snyftning, som förlorade sig i strupen, gick
konungen hastigt in i närmaste rum.

D’Artagnan tog sin hatt på bordet, dit han kastat den,
och gick.


6. REMEMBER.

Vi skola inom kort få se huru d’Artagnan begagnade sig
av sin frihet. Med läsaren tillåtelse, återvända vi till
Médicier-hotellet, där ett fönster öppnades, på samma gång
som order gavs på slottet om konungens avresa.

Det öppnade fönstret var ett av de, som tillhörde Kung
Karls rum.

Den olycklige fursten hade tillbragt hela natten
drömmande, sittande med ansiktet begravt i händerna och
armbågarna stödda mot ett bord, medan hans gamle tjänare Parry
insomnat i ett hörn av rummet. Då Karl den II övertänkt
det nederlag, han lidit, och såg sitt sista hopp fara, överfölls
han liksom av svindel och föll tillbaka i fåtöljen, och
somnade. Han vaknade inte förrän klockan halv sju, vid bullret
av tunga vagnar som körde i riktning mot Loire.

Karl den II reste sig upp, och såg sig förvirrad omkring
likt en person, som glömt allt. Han varseblev Parry,
hälsade på honom och sade till honom att göra upp räkningen
med värdshusvärden. Räkningen blev presenterad och Parry
betalade utan invändningar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free