Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Remember
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
högst ovanlig anblick, gav till ett utrop och tog ett steg mot
de båda resande.
Från Parry flyttades omedelbart hans ögon på konungen,
den han ett ögonblick betraktade. Denna mönstring, huru
snabb den än var, röjde sig dock genast på ett synbart sätt i
gubbens anletsdrag. Knappt igenkände han den yngre av de
båda resande, förrän han med vördnad och förvåning strax
ihopknäppte händerna, avtog sin hatt och bugade sig så
djupt, att man nästan kunnat säga, att han föll på knä.
Karl stannade sin häst och sade, vänd till Parry:
– Min Gud, Parry, vad är det för en karl, som så hälsar
på mig? Skulle han händelsevis känna mig?
Helt blek och upprörd, styrde Parry redan sin häst åt
grinden till.
– Ah, sire, svarade han, i det han plötsligt stannade fem
eller sex steg från den ännu knäböjande gubben, sire, jag är
alldeles betagen av förvåning, ty jag tycker mig känna igen
den hedersmannen. Ack ja, det är verkligen han! Tillåter
eders majestät, att jag tilltalar honom?
– Ja, gör det.
– Är det ni, herr Grimaud? frågade Parry.
– Ja, det är jag, svarade gubben, i det han rätade upp sig,
men utan att ändra sin vördnadsfulla ställning.
– Sire, sade nu Parry, jag bedrog mig ej; denne man är
i greve de la Fères tjänst, och greve de la Fère är den
värdiga ädling, om vilken jag så ofta talat för eders majestät, att
minnet av honom bör fortleva, icke blott i eder själ, utan även
i edert hjärta.
Den, som bistod min far, konungen, i hans sista ögonblick?
frågade Karl och spratt synbart till vid denna hågkomst.
– Just han, sire.
– Ack! utropade Karl.
Därpå vände han sig till Grimaud, vars livliga, förståndiga
öga sökte utforska hans tankar.
– Min vän, frågade han, bor händelsevis eder husbonde,
greve de la Fère, här i trakten?
– Där, svarade Grimaud, i det han utsträckte armen och
pekade bakom sig på grinden till huset.
– Är greven hemma i detta ögonblick?
– Längst bort, under kastanjeträden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
