- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
42

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Remember

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hade jag, om icke eder tjänare känt igen mig, färdats förbi
eder port, liksom en främling.

– Det är sant, sade Atos, i det han med rösten besvarade
den första delen av furstens tal och med en bugning den
senare, det är sant, eders majestät har upplevat ganska svåra
dagar.

– Ack, genmälde Karl, de svåraste återstå kanske ännu!

– Låt oss hoppas det bästa, sire.

– Herr greve, återtog Karl, i det han skakade på huvudet,
jag hoppades till i går afton, och det som en god kristen, det
bedyrar jag.

Atos såg på konungen, som han velat göra honom en fråga.

– Ack, den berättelsen är lätt omtalad! återtog Karl II;
landsflyktig, utblottad, föraktad, beslöt jag oaktat min
motvilja att för sista gången fresta lyckan. Står det icke skrivet
däruppe, att för vår familj all lycka och all olycka ständigt
kommer från Frankrike! Ni vet det bäst, ni, min herre, som
är en av de fransmän, vilka min olycklige far på sin
dödsdag såg vid foten av sin schavott, sedan han på stridens
dagar haft dem vid sin sida.

– Sire, sade Atos i blygsam ton, jag var icke ensam, och
mina kamrater och jag uppfyllde vid detta tillfälle vår plikt
såsom adelsmän, ingenting vidare. Men eders majestät
ämnade göra mig den äran att berätta något.

– Det är sant. Jag njöt beskydd – förlåt min tvekan,
greve, men ni, som förstår allt, förstår även, att dessa ord
äro svåra att uttala för en Stuart – jag njöt, säger jag,
beskydd av min frände, ståthållaren i Holland, men utan
bemedling eller åtminstone utan bemyndigande av Frankrike
vill ståthållaren ej taga första steget. Jag kom därför att
anhålla om detta bemyndigande hos konungen av Frankrike,
vilken avslog det.

– Avslog konungen det, sire?

– Åh, icke han – jag bör göra min broder Ludvig all
rättvisa – men herr Mazarin.

Atos bet sig i läppen.

– Ni tycker kanske, att jag borde varit beredd på detta
avslag? återtog konungen, som märkt Atos’ rörelse.

– Det var i själva verket min tanke, sire, svarade greven

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free