- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
46

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Remember

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

genomstungen av en dolk, sjönk i oceanens djup. Gud förlåte hans
mördare!

– Låt oss då gå vidare, sade Karl II, som märkte, att greven
ej ville säga mer därom.

– Sedan konungen av England, som jag redan nämnt, talat
till den maskerade bödeln, tillade han: Du får icke hugga till,
förrän jag utsträcker armarna och säger Remember!

– Det är sant, återtog Karl med dov stämma, jag vet, att
detta var det sista ord, min olycklige far uttalade. Men i vad
ändamål och för vem?

– För den franske adelsmannen, som befann sig under
hans schavott.

– Således för eder, min herre?

– Ja, sire, och varje ord, han yttrade genom schavottens
med tunt tyg överdragna tiljor, ljuder ännu i mitt öra.
Konungen föll på knä på golvet och sade: Greve de la Fère, är ni
där? Ja, eders majestät, svarade jag. Då lutade konungen
sig ned.

Med spänt intresse och darrande av smärta lutade sig även
Karl II intill Atos för att, ett i sänder, uppfånga de första ord,
greven vidare skulle yttra. Hans huvud vidrörde nästan Atos’.

– Då, fortfor greven, lutade konungen sig ned. "Greve de
la Fère, sade han, jag kunde ej räddas, ty räddning var mig
ej förunnad. Nu, om jag ock beginge en gudlöshet, måste jag
yttra ett par ord till dig; jag har talat till människorna, jag
har talat till Gud, till dig talar jag sist. För det jag velat
förfäkta en sak, den jag ansåg helig, har jag förlorat mina
förfäders tron och förskingrat mina barns arv."

Karl II dolde ansiktet i sina händer, och en brännande tår
smög sig fram mellan hans vita och avmagrade fingrar.

– "En million i guld återstår mig ännu, fortfor konungen.
Den grävde jag ned i Newcastles klosterkällare, då jag
lämnade denna stad."

Karl II upplyfte åter huvudet med ett uttryck av smärtsam
glädje.

– En million! mumlade han, ack, greve!

– "Du ensam vet nu, var dessa penningar finnas; använd
dem till min sons bästa, då du anser tiden därtill inne, och
säg mig nu farväl, greve de la Fère!" – "Farväl, helige
martyrkonung!" utropade jag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free