- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
47

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Remember

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Karl II steg upp och gick att trycka sin glödheta panna mot
fönstret.

– Det var då, fortfor Atos, som konungen uttalade det till
mig ställda ordet: Remember. Ni finner, sire, att jag icke
glömt mig.

Konungen kunde ej motstå sin rörelse. Atos såg hans båda
axlar krampaktigt häva sig. Han hörde snyftningar, som
våldsamt framträngde ur hans bröst.

Med en våldsam ansträngning lämnade Karl II fönstret,
kvävde sina tårar och gick att åter sätta sig bredvid Atos.

– Sire, sade den senare, till i dag ansåg jag stunden ännu
ej vara inne att anlita denna sista utväg, men med ögonen
riktade på England, kände jag, att den nalkades. I morgon
ämnade jag underrätta mig, på vad ort i världen eders
majestät befunne sig, och sedan söka upp eder, sire. Eders
majestät kom själv till mig; det bevisar, att Gud är med oss.

– Min herre, sade Karl med en röst, som ännu darrade av
rörelse, ni är för mig, vad en av Gud mig tillsänd ängel skulle
vara; ni är för mig en av min far själv ur hans grav uppväckt
räddare; men tro mig, i hela tio år ha borgerliga krig hemsökt
mitt fädernesland, fördärvat människorna och härjat jorden;
det finns troligtvis ej mera guld kvar i jordens inälvor, än det
finns kärlek i mina undersåtars hjärtan.

– Sire, stället, där hans majestät nedgrävt den där millionen,
är mig ganska väl bekant, och jag är säker om, att ingen
kunnat upptäcka det. Eller har Newcastles kloster helt och
hållet nedrasat, har man nedrivit det sten för sten och ända
till den sista roten ryckt upp det ur jorden?

– Nej, det står ännu kvar, men i detta ögonblick innehaves
det av general Monk, som där lägrat sig. Det enda ställe, där
ett bistånd väntar mig, där jag äger en hjälpkälla, är, som ni
ser, inkräktat av mina fiender.

– Sire, general Monk kan ej hava upptäckt den skatt,
varom jag talar.

– Det är möjligt, men skall jag överlämna mig i Monks
händer för att återvinna denna skatt? Ah, ni ser väl, greve,
att jag icke mera bör förlita mig på ödet, då det störtar mig
till jorden, så ofta jag reser mig upp. Vad kan jag väl uträtta
med Parry, min ende tjänare, med Parry, vilken Monk redan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free