Print (PDF) - On this page / på denna sida - 6. Remember - 7. D'Artagnan söker Aramis, men finner blott Bazin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
-- Med en vän. Ja, greve, men på ett villkor: att denne vän sedan även delar med mig. -- Sire, återtog Atos, i det han öppnade ett schatull, ur vilket han framtog guld och ädelstenar, nu äro vi tillräckligt rika. Lyckligtvis bli vi fyra att försvara oss mot rövare. Glädjen strömmade till Karl II:s bleka kinder. Grimaud, vilken redan försett sig med resstövlar, förde fram till trappan två av Atos' hästar. -- Blaisois, detta brev till vicomte de Bragelonne. Du säger åt alla, att jag farit till Paris. Du vakar över mitt hus medan jag är borta, Blaisois. Blaisois bugade sig, omfamnade Grimaud och stängde igen grinden. 7. D'ARTAGNAN SÖKER ARAMIS, MEN FINNER BLOTT BAZIN. Ännu hade icke två timmar förflutit efter ägarens avresa, vilken, såsom Blaisois sett, tagit vägen till Paris, då en ryttare stannade utanför grinden och ljudligt ropade: "hallå" på stalldrängarna, vilka tillsammans med trädgårdsmästaren stodo i en ring kring Blaisois. Detta hallå lät tydligen bekant i Blaisois öron, ty han vände sig genast om och utropade: -- Herr d'Artagnan! ... Skynda att öppna för honom! En svärm av åtta ögontjänare skyndade fram till grinden, vilken öppnades lika lätt, som om den varit av fjäder, och var och en uttömde sig i hövlighetsbetygelser. -- Ah, sade med ett vänligt leende d'Artagnan, som gungade på stigbygeln för att stiga av hästen, var finns den käre greven? -- Ack, herre, sådan otur ni har! sade Blaisois, och vår husbonde, greven, blir väl också bra ledsen, då han får veta, att ni varit här. Av en händelse red greven bort för icke två timmar sedan. D'Artagnan oroade sig icke över så litet. -- Gott, sade han, jag finner, att du nu som alltid talar den renaste franska i världen. Ge mig nu en lektion i grammatikan och i vältaligheten, medan jag avbidar din husbondes hemkomst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
