Print (PDF) - On this page / på denna sida - 7. D'Artagnan söker Aramis, men finner blott Bazin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rappat stenhus med vilda vinrankor längs väggarna samt ett skulpterat stenkors överst på gaveln. Från salen på nedre bottnen av detta hus hördes ett buller eller rättare ett sorl av röster. En av dessa röster stavade tydligt i en abcbok. D'Artagnan kände igen denna röst, och som fönstret till salen stod öppet, lutade han sig från hästen fram mellan vinrankornas blad och klängen och ropade: -- Bazin! God dag, min käre Bazin! En undersätsig, tjock man, med brett ansikte, huvudet prytt med en krans av grått kortklippt hår för att härma tonsuren och betäckt med en gammal kalott av svart sammet, steg upp, då han hörde d'Artagnan och släpade efter sig sin lilla låga stol, vilken barnen ville rycka från honom. -- Ni, sade han, ni, herr d'Artagnan! -- Ja, just jag. Var finns Aramis ... nej, chevalier d'Herblay ... nej, jag misstar mig åter, herr generalvikarien? -- Ack, herre, svarade Bazin med värdighet, monsiegneur är i sitt stift. -- Huru? frågade d'Artagnan. Bazin upprepade frasen. -- Nå men, har då Aramis ett stift? -- Ja, min herre. Varför skulle han icke ha ett sådant? -- Han är då biskop? -- Varifrån kommer ni, min herre, sade Bazin i tämligen vanvördig ton, då ni icke vet det? -- Min käre Bazin, vi hedningar, vi militärer ha nog reda på, då någon blivit överste eller marskalk av Frankrike, men då någon blivit biskop, ärkebiskop eller påve ... fan besitte mig, sådant kommer till våra öron, förrän tre fjärdedelar av jordklotet hunnit dra fördel därav! -- Tyst, tyst, sade Bazin förskräckt, fördärva icke dessa barn, hos vilka jag söker inprägla så goda grundsatser. Barnen hade verkligen omringat d'Artagnan, vars häst, stora värja, sporrar och krigiska hållning de beundrade. Mest av allt beundrade de hans väldiga stämma, varför också, när han uttalade sin ed, hela skolan enstämmigt upprepade: fan besitta mig! under ett förfärligt stoj av skratt, glädjerop och stampningar, vilket mycket roade musketören och bragte den gamle pedagogen alldeles ur fattningen. -- Vad! sade han, viljen I tiga, edra bytingar! ... Knappt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
