Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Ett aktiebolag bildas i Lombardergatan för att sätta d'Artagnans planer i verket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
69
- Åh, det vore väl fan, om jag inte skulle minnas det, så
dåligt minne jag än har! När man hört Grimaud, vilken, som
ni vet, sällan berättar något, beskriva, huru kung Karls huvud
föll, huru ni seglade på ett med krut lastat fartyg och sågo
herr Mordaunt flyta upp på vattenytan, med en dolk i bröstet,
då glömmer man inte.
- Det finns likväl de, som glömma dem, Planchet.
- Ja, kanske sådana, som icke sett dem eller som icke hört
Grimaud berätta dem.
- Nå väl, så mycket bättre! Efter du minnes allt det där,
behöver jag blott erinra dig om en sak, nämligen att konung
Karl I hade en son.
- Med förlov, herre, han hade till och med två söner, sade
Planchet, ty jag såg här i Paris den andre, hertigen av York,
då han en dag begav sig till Palais-royal, och man försäkrade
mig, att han var konung Karl I:s andre son i ordningen.
Beträffande den äldre, så har jag den äran känna honom blott
till namnet, men icke till utseendet.
- Det är just om honom det är fråga, Planchet, om denne
äldste son, som förr benämndes prinsen av Wales, och som nu
är Karl II, konung av England.
- Konung utan rike, herre, svarade Planchet.
- Ja, Planchet, och du kan även kalla honom en olycklig
furste, vida olyckligare än en usling, som kringirrar i det
eländigaste kvarter i Paris.
- Jag kommer nu till saken, fortfor han. Denne unge prins
av Wales, konung utan rike, som du ganska riktigt kallar
honom, Planchet, har intresserat mig, d’Artagnan. Jag har
sett honom tigga hjälp av Mazarin, som är en lumpen karl,
och även av konung Ludvig, vilken är ett barn, och jag, som
förstår mig på sådant, tyckte mig i den fallne konungens
förståndiga blick, i det ädla väsen, som utmärker hela hans
person, en ädelhet, som trotsat alla motgångar, finna stoff till
en behjärtad man, en konung.
Planchet nickade bifall, men allt detta spridde åtminstone ej
i hans ögon ljus över d’Artagnans idé. D’Artagnan fortfor:
- Jag har därför tänkt så här. Hör noga på, Planchet, ty
vi komma nu till själva frågan.
- Jag hör ...
- Konungarna äro ej så ymnigt utsådda på jorden, att fol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
