- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
82

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. D'Artagnan bereder sig att resa för det nya företaget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

82

De, som kallat don Quijote en narr, för det han, ensam med
sin vapen dragare Sancho, drog åstad att erövra ett rike, och
även de, som kallat Sancho en narr, för det han åtföljde sin
herre på detta erövringståg, dessa skulle troligtvis fällt samma
dom över d’Artagnan och Planchet.

Den förre ansågs dock ha ett skarpsinnigt huvud och vara
en av de slugaste vid hela franska hovet. Den senare
däremot hade med rätta vunnit rykte för att vara en av de
förståndigaste män bland alla kryddkrämare vid
Lombarderga-tan, följaktligen i Paris och således även i Frankrike.

Om man endast betraktade dessa två män ur vanlig
synpunkt och de medel, genom vilka de hoppades återuppsätta
en konung på hans tron, i förhållande till andra medel, skulle
den inskränktaste hjärna i detta land, där hjärnorna äro
inskränktast, ogillat löjtnantens förmätenhet och hans
bolagsmans dumhet.

Lyckligtvis lyssnade icke d’Artagnan till det enfaldiga pratet
omkring honom eller till de anmärkningar, man gjorde över
hans person. Han hade antagit valspråket: Handla efter
övertygelse och låt människorna säga, vad de vilja. Planchet å
sin sida hade antagit valspråket: Låt andra handla och säg
ingenting. Därav följde ock, att liksom alla överlägsna
snillen, smickrade sig även dessa två män inom sig med att ha
rätt mot alla, som påstodo, att de hade orätt.

D’Artagnan begav sig på väg i det vackraste väder i
världen, utan moln varken på himmeln eller på pannan.

Han var kanske likväl denna gång ej så munter, som han
skulle varit, om han haft utsikt att träffa några goda vänner
i Calais, i stället för att han nu där skulle råka tio
storskräv-lare, men svårmodigheten besökte honom aldrig mer än en
gång om dagen, och denna dystra gudomlighet gjorde honom
således omkring fem besök, innan han varseblev havet i
Boulogne, och dessa besök voro dessutom ganska korta.

Men så snart d’Artagnan kommit dit, kände han sig nära
handlingens stund, och varje annan känsla än
självförtroendet försvann nu för att aldrig mer återvända. Från Boulogne
red han längs kusten till Calais.

Calais var allmänna samlingsplatsen, och i Calais hade han
för alla, som han värvat, anvisat värdshuset le Grand
Monar-que, där det ej var dyrt att leva, där matroserna åto, där

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free