Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. D'Artagnan reser för Planchet & Comp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
vid vilket de sutto, liksom de av vattenflöde överraskade göra
för att undvika översvämningen.
- Gott, gott, tänkte d’Artagnan, vilken ingen enda av de
omständigheter vi berättat undgått, det är ju ändå en rätt
hygglig samling: försiktiga, lugna, vana vid larm och
slagsmål; besitta, har jag icke ändå haft lycka med mig!
Plötsligt drogs uppmärksamhet åt en annan punkt av
rummet.
De båda männen, som med foten stött tillbaka de
kämpande, överföllos nu med otidigheter av matroserna, som åter
försonat sig med varandra.
En av de senare, till hälften rusig av vrede och helt ochr
hållet av öl, kom att i hotande ton fråga den minste av de
båda sansade, med vad rättighet han med sin fot vidrört av
Gud skapade varelser, vilka ej voro hundar. Och i det han
framställde denna fråga, knöt han, för att göra den
uttrycksfullare, sin stora knytnäve under näsan på d’Artagnans rekryt.
Denne bleknade, utan att man kunde urskilja, om det var
av fruktan eller vrede. När matrosen märkte detta, trodde
han, att det skedde av fruktan, och lyfte sin knytnäve, i den
ganska tydliga avsikten att låta den nedfalla på främlingens
huvud. Men utan att den hotade rörde sig ur stället, gav han
matrosen en så eftertrycklig puff i magen, att denne under
förfärliga skrik rullade till andra sidan av rummet. Nu föllo
den besegrades alla kamrater över segraren.
Utan att begå den oförsiktigheten att röra vid sina vapen,
tog denne ett ölkrus med tennlock och slog därmed till golvet
två eller tre av de angripande; därefter, då han var nära att
duka under för det större antalet, insågo de sju andra
tystlåtna, vilka icke rört sig ur stället, att det nu gällde deras
gemensamma sak, och ilade hastigt till hans hjälp.
Samtidigt vände de två likgiltiga vid dörren sig om med
en rynkning på ögonbrynen, vilken röjde deras tydliga avsikt
att falla fienden i ryggen, därest han icke upphörde med sitt
angrepp.
Värden, hans uppassare och två nattväktare, vilka gingo
förbi och av nyfikenhet kommit alltför långt in i rummet,
indrogos i virveln av handgemänget och blevo alldeles
mörbul-tade.
Golvet var redan betäckt av sårade och värdshussalen upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
