Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. D'Artagnan reser för Planchet & Comp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
fylld av skrik och damm, då d1 Artagnan, belåten med provet,
inträdde med värjan i hand och med fästet slog alla de huvud
han påträffade samt utstötte ett kraftigt holla! vilket
ögonblickligen gjorde slut på striden. Man rusade hastigt från
mitten åt sidorna, så att d’Artagnan nu stod helt och hållet
ensam och som herre på platsen.
- Vad är det fråga om? tillsporde han nu de församlade.
Vid första ljudet av denna röst, igenkände var och en av
d’Artagnans rekryter sin härskare; de tyglade strax sin vrede
och sina slag med träbockarna.
Då matroserna å sin sida sågo denna långa, dragna värja,
denna krigiska hållning och den kraftfulla arm, som kom
deras fiender till hjälp från en man, vilken syntes van att föra
befäl, hopsamlade de sina sårade och sina krus.
Parisarna torkade sig i pannan och gjorde anföraren sin
vördnadsbetygelse.
D’Artagnan överhopades med artigheter av värden på Grand
Monarque.
Han upptog dem som en man, vilken vet med sig själv, att
ej för mycken ära vederfares honom, och förklarade sedan,
att han, i avbidan på aftonmåltiden, ämnade gå att spatsera
vid hamnen.
Strax tog var och en av de värvade, vilka förstodo
uppmaningen, sin hatt, dammade av sina kläder och följde
d’Artagnan.
Han ställde kosan åt sandrevarna till, och de tio karlarna,
förvånade över att sålunda vandra i varandras fjät och oroliga
över att till höger och vänster om sig finna kamrater, vilket
de ej väntat, följde d’Artagnan, i det de kastade rasande
blickar på varandra.
Först i fördjupningen vid den nedersta sandreveln vände sig
d’Artagnan, småleende och sade, i det han gav dem en fredlig
vink med handen:
- Jag har värvat eder, emedan jag kände eder för att vara
tappra män och ville låta eder deltaga i ett ärofullt företag.
Föreställen eder, att då I arbeten med mig, så arbeten i- för
konungen. Jag vill blott på förhand säga eder, att om I
tilläventyrs låten något framskymta av denna omständighet, ser
jag mig nödsakad genast krossa edra huvuden på sätt som
faller mig bekvämast Det är eder icke obekant, mina her-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
