Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Några blad ur Englands historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
besinnade, att ingen tid var att förlora, och att Tweed icke
låg så långt från Thames, att ju icke en här kunde rycka
fram från den ena floden till den andra, i synnerhet om den
vore väl anförd. För övrigt visste han, att i samma mån de
framträngde i England, skulle Monks soldater på vägen bilda
den snöboll, som utgör en sinnebild av lyckans klot, vilket
för den ärelystne blott är en allt bredare och bredare trappa
att föra honom till målet. Han sammandrog därför sin här,
fruktansvärd både i anseende till antal och sammansättning,
samt skyndade mot Monk, vilken, lik en försiktig seglare mitt
emellan klippor och blindskär, ryckte an i helt små
dagsmarscher och med ansiktet åt vinden, i det han lyssnade till
varje buller och vädrade minsta fläkt, som kom från London.
De båda arméerna fingo först på höjden av Newcastle syn
på varandra. Lambert, som kommit först, lägrade sig l själva
staden.
Monk, alltid lika försiktig, stannade, där han var, och
förlade sitt högkvarter till Coldstream vid Tweed.
Om Monk fört befäl över en engelsk här, hade det varit nog
för att förmå hela arméen att rymma. Men det förhåller
sig ej med skottarna som med engelsmännen, vilka
nödvändigt behöva det flytande kött, som kallas blod. Skottarna,
ett fattigt och nyktert folk, leva av lite korn, krossat mellan
två stenar, hoprört med brunnsvatten och bakat på en
röd-glödgad sandsten.
Då skottarna erhållit sin utdelning av korn, oroade det dem
icke på minsta sätt, om det fanns eller icke fanns kött i
Coldstream.
Monk, föga van vid kornbröd, kände sig hungrig, och hans
minst lika hungriga generalstab blickade ängsligt omkring
sig till höger och vänster för att få veta, vad man lagade i
ordning till kvällsvard.
Monk hörde sig för; hans rekognosör hade vid sin ankomst
funnit hela staden öde och skafferierna tomma; på slaktare
och bagare kunde man ej räkna i Coldstream. Man fann
således ej minsta bit bröd för generalens bord.
Allt efter som rapporter ingingo, alla lika litet
tillfredsställande, försäkrade Monk, att han själv icke var det minsta
hungrig; för övrigt finge man äta dagen därpå, emedan
Lambert troligtvis ditkommit i avsikt att leverera drabbning och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
